Seoul, Korea

Nu har jag varit i Seattle i snart en vecka och här är hiiimla fint och trevligt.
1. Shirins gata
2. Shirin
3. Jag utanför Shirins hus
4. Om man svänger runt ett hörn ser man en härligt berg. Så är det här i Washington State
5. Det är primärval. I Shirins bostadsområde ser man mest skyltar för libertarianen Dr Ron Paul.
6. Kolla! Jag och Shirre var på Cinnabon!
7. Jag och Shirre posade med vår gemensamma bulle
8. Innan vi högg i
9. Efter att vi hade huggit i. Den satt fint!
10. Efter att vi hade gått runt på en klassisk amerikansk Mall hela dagen behövde Shirin lite rygg- och fotmassage
11. Shirin väntar på bussen på väg till en fest...
12. ...här är vi på fest hos några av Shirres franska, tyska och amerikanska kompisar. Vi fick hemlagad pizza. Smarrigt!
13. Här på University of Washington pluggar Shirin. Vid fint väder ser man berg i fjärran!
14. Berg.
15. Här har jag börjat plugga lite på min distanskurs i statskunskap
16. Åh! Igår var vi på Cheesecake factory och jag åt en Raspberry and Lime mousse cheesecake. Den var såååå god. Jag kommer drömma om den länge.

Shrin visade sig ha oanade talanger att se ut som hon var med i ett reportage längre bak i Hänt Extra. Ni vet efter det snaskiga skvallret kommer det alltid tråkiga reportage om halvkända människors tokhärliga liv. Typ ett reportage om Sven Tumba och hans pensionärsliv i Marbella eller Malin Berghagen alternativt Lill-Babs och dennes Järvsövilla. Artiklarna brukar alltid heta något med "mitt i livet", innehålla uppmaningar om att "vårda kärleken" innehålla ord som "avkoppling" och "livskvalitet" och handlar det om kvinnor så är det alltid helcrazy bilder där de gör roliga hopp. Shirin är den nya Malin Berghagen.

Shirin och jag åkte till Vancouver över en kortweekend.

1. En upplyftande mack vid gränsen.
2. Turistshop som kränger lönnsirap
3. Jag vid en av stadens stora attraktioner en gaslampa i Gastown
4. Shrin äter en tokigt äcklig "Salmon Jerky" det vill säga torkad lax.
5. Middag i Vancouvers gaydistrikt. Shirin beställer in en sushi där bitarna visar sig vara GIGANTISKA.
6. "Fajten" mellan de franska och engelska delarna av Kanada tar sig olika uttryck. Här var Vancouver sura över att de inte fick några pengar till sitt 150-årsfirande medan Quebec 400-årskalas har tilldelats en massa cash från regeringen. Det handlade åtminstone första tredjedelen av artikeln om. Sedan utvecklade den sig till en massa motargument mot franska Kanadas claims på att vara det "ursprungliga" Kanada.
7. Pepsi försöker tillfredsställa alla.
8. På väg mot Stanley Park.
9. Himla vackra vyer när man promenerar i Vancouver
10. Ja typ detsamma
11. Shirin framför en random Yacht club i Stanley Park
12. Stanley park, det var vi och alla Vancouvers joggare som var ute den här morgonen
13. Ännu mera snygga vyer
14. Jag tvingar Shirin att posa framför ytterligare en Yacht club
15. Enligt Shirin så äger Sylvester Stalone kanske ett penthouse i det här huset
16. Strandpromenaden
17. Shirin bredvid en bröllopstårta som man kan köpa i en vanlig matvaruaffär
18. Lätt flottiga kandensiska bakverk
19. I den här delen av stan bodde vi

Skriver lite snabbt från Shirins dator. Är framme i Seattle nu där jag ska bo hos Shirin i nästan två veckor (hur hon ska stå ut är ett mysterium). Eftersom det är Martin Luther King Day nästa måndag har Shirre långhelg så vi ska åka till Vancouver, Kanada imorgon. Det ska bli himla roligt. Uppdaterar längre senare. 

1. Inne i centrala San Francisco
2. Jag har ingen aning om vad det här är. Är det sådant man äter när man går på teater?
3. Typisk San Francisco-väggmålning
4. Haight
5. Alltså jag vet att det är typ världens äldsta sanning men oj så kuperad den här stan är.
6. Buena Vista Park
7. Fiiiiin utsikt
8. Jag använder självutlösaren igen.
9. Spana in övervintrad hippie på vänster sida i bilden
10. Man fick inte sova i parken
11. Färgglada hus
12. Hus på Haight Street

Nu måste jag springa till flygtåget för att åka till Seattle. Om jag hittar en bra uppkoppling kanske jag kan lägga upp fler bilder (jag har tagit en halv miljard bilder här).

Nu sitter jag i det tokmysiga vardagsrummet här på vandrarhemmet och skriver och snart ska jag lägga upp lite bilder. Receptionen här är öppen dygnet runt och nu sitter de två anställda några meter härifrån och diskuterar vilka arbetspass de ska ha och när de ska vara lediga. Det är alltså precis som när läkarsekreterarna på bussen mellan Väckelsång och Växjö varje morgon avhandlar hur deras veckoschema ser ut. Förutom att det här ofta läggs till med ett  "JK" som jag precis lärde mig betyder "Just kidding". Amerikaner gillar såna där förkortningar. Jag var tvungen att fråga tidigare i höstas vad Arturo (venezulan-amerikan från New York) och Ji (korean som bott i Buffalo) menade när de sa till mig att deras fest skulle vara BYOB. Bring Your Own Beer/Bottle/Booze eller om man är riktigt cool kan man säga Bring Your Own Beeeatch. Nu spelar de en Hiphoplåt här som Fairley från Holland alltid började rappa med i när vi var ute och klubbade. Det var skojigt.

Hursomhelst, anledningen till att jag sitter här nere är att jag glömde bort att ställa om min väckarklocka från New York-tid till San Francisco-tid. Så när klockan ringde klockan 06.00 (eller egentligen 03.00) väcktes inte bara jag utan även hela rummet men jag tänkte "Äsch va tusan jag måste ju gå upp". Sen somnade jag om och "försov mig" till 07:31 (04:31). Då blev det verkligen fart på mig och jag började föra en massa oväsen (Hallå klockan är ju liksom halv åtta på morgon det måste de ju tåla och jag har SJUKT bråttom). Det var inte förrän jag stod nyduschad och slängde en blick på mitt armbandsur som jag fattade att jag hade haft lite fel om tiden. Då vågade jag inte vara kvar i rummet längre så jag tassade ner hit. Nu ska jag snart lägga upp bilder.

Jag vaknade och mådde liiiiite bättre på snuvfronten men med en härlig feber. Var mest trött och jag kände mig kanske som världens ensamaste människa. MEN sen "snackade jag lite mä mossan" som för övrigt (och med det uttalet och ordvalet) är Tommy Polis, närpolis i Tingsryds kommun, bästa knep mot alltifrån ungdomsfylla till snatteri ("Man måste våga snacka om de hära grejerna hemma över köksbordet"). Sedan tog de blyga norrmännen bladet från munnen och började berätta lite om deras roundtrip här i Kalifornien. Jag fattade nästan allt. Till exempel att San Fransisco är mer "koseligt" än LA.

Sen läste jag en kritisk rapport om Rättvisemärkt. Helt klart läsvärd! Sen ringde Patrick och det var väldans trevligt. Sen var jag rätt peppad för att bege mig ut på stan trots allt. Tog spårbussen, alltså inte Huset Fullt-spårvagnen utan en modern trolleybus som det heter på ryska. Man kanske kan förstå att vissa väldigt right wing tycker att det mest bor hippie communists i den här stan. Jag hamnade på Haight Street som är någon slags signaturgata för The summer of love. Och visst såg man väl en och annan långhårig gammal hippie som hade bedövat insikten av att 60-talet var över med lite för mycket kemiska substanser, men överlag skulle jag säga att stadsdelen har åldrats med helt klart värdighet. Och utsikten! Plötsligt bara stod jag på en utsiktspost på en lekplats i Hippieparken nr 1 Buena Vista Park och vädret var fab och jag såg bron! Och plötsligt var det lite som att förkylningen inte gjorde något och inte heller det faktum att jag andades som genom ett sugrör efter den branta backen på väg till utsikten. Det var lite som Hello Saferide sjunger i låten som fick mig att vilja åka hit:
"I was filled with so much hate until I saw the Golden Gate" och hat vet jag inte men på mycket gott och fint humör blev jag och sen bara följde skönhetsupplevelse på skönhetsupplevelse och jag fattade verkligen varför så många människor älskar den här stan. Jag vandrade vidare förbi otroligt vackra och pittoreska små San Fransiscovillor (antagligen lite fler aktieanalytiker och IT-miljonärer som lever där nu än då det begav sig och typ Grateful Dead och Janis Joplin befolkade området) i jakten på Castro.

Castro är de homosexuellas kvarter och tas alltid som exempel när man ska prata om övergången från 70-talets glada dagar med free love mellan män (som alltid ser ut som originaluppsättningen av Village People i de där dokumentärerna) till 80-talets HIV-epidemi. Stadsdelen drabbades jättehårt och jag var väl beredd på att komma till en rätt sliten stadsdel med rätt mycket sorg, politisk aktivism och dekadens. Men alltså då glömmer man ju det faktum att det fortfarande är bögar som bor där och lever sitt vardagsliv där. Stadsdelen var kanske en av de snyggaste, mest välmående jag varit i ever. Frukten i affärerna var snyggare upplagd än på andra ställen, allt var organic och nutritional. Servetterna på restaurangerna var lite snyggare upplagda än på andra ställen. Folk var lite mer välklippta. Personalen på Body Shop hade en lång utläggning om att det (hör och häpna) ryktas och skvallras om att den här julen var den sista med Cranberry som juldoft hos Body Shop så det var lika bra att jag laddade upp rejält med Cranberry Body Butter. Och i vissa affärer jobbade bara exil-koreaner. Det var precis som i en Stand Up av Margaret Cho.

1. Mitt hostel
2. Kring Union Square
3. Kvällspromenad
4. Här kommer spårvagnen!
5. ...som man vänder manuellt
6. En som vill göra som pappan i Huset Fullt och stå utmed spårvagnen
7. Världens krokigaste gata
8. Nerifrån syns krokarna bättre
9. Fisherman's Wharf
10. Himla dimma!
11. Sol på Union Square

Varken jag eller San Francisco vaknade på vår bästa sida imorse. San Francisco var kallt, rått och man kunde se sin hand framför sig men inte så himla mycket längre för sen var det kompakt dimma. Jag vaknade med rinnande snuva, tungt huvud och regelbundna nysattacker. Men skam den som ger sig tänkte jag och staden så jag traskade ut och köpte nyttig frukost, alla möjliga förkylningskurer som jag kunde hitta och ansträngde mig verkligen för att försöka bli frisk. På en hälskostaffär tipsade mannen i kassan om en förkylningskur som fanns på ett vanligt apotek så den köpte jag. Värt att testa tänkte jag med tanke på att han och hans affär helt saknade vinning på det rådet, men jag vet inte om jag känner mig så himla mycket piggare. Fortfarande är det mitt eget knep en caffé latte och två apelsiner som känts bäst. Stan har hursomhelst piggnat till och nu skiner faktiskt solen.

När det fortfarande var dimmigt tog jag den där gamla spårvagnen som är med i Huset Fullt-vinjetten till Fisherman's Wharf (och ja, innan någon säger något. Jag VET att det bara är turister som åker den). Fisherman's Wharf var ungefär lika kul som att kolla på färg som torkar när det var dimma. Försökte föreställa mig hur vackert det måste vara där vid hamnen när det inte är dimmigt men nu såg jag absolut ingenting.

Spanade in "världens krokigaste väg" (som inte ens är San Franciscos krokigaste enligt min guidebok). Det var coolt. Sen tog jag spårvagnen tillbaks till Union Square som verkligen är en väldigt trevlig del av stan och åt thailändsk anksoppa (en del i min "bli av med förkylningen"-strategi).

Nu sitter jag här med en stor mugg grönt thé och om jag piggnar till mer kanske jag gör någon mer utflykt idag men det lutar nog åt en lugn kväll och sedan nya och förhoppningsvis friskare tag imorgon då det blir besök i Haight och Castro.

Ps. Jag blir väldigt glad för mail. Börjar lessna lite på mitt eget sällskap och att bara prata med en massa backpackers som bara att allt är "cooool" eller "awesome" eller "amazing".

Nu har jag anlänt till San Francisco. Hitills har typ samtliga mina fördomar uppfyllts. I stort sett alla man möter faller inom åtminstone en av kategorierna dataspelsutvecklare, koreaner, övervintrade hippies/uteliggare eller homosexuella. Tåget från flygplatsen var superfint och hightech och innehöll nästan bara töntar och ändå fanns där en distinkt doft av marijuana. Liksom bara en sån grej. Bara i San Francsico. Jag bor jättebra och centralt tre kvarter från Union Square. Delar rum med ett norskt par i ett mycket boho-chict rum med ett sånt där San Francisco-burspråk. Ikväll är det ost- och vinkväll på vandrarhemmet. Får ser om jag känner för lite interkulturellt samkväm. Idag ska jag bara strosa runt i stadskärnan imorgon drar jag mig nog ner mot kusten.
 

Fy bublan. Antingen tyckte en knarkhund tyckte att min väska luktade skumt eller så var det en rutinkontroll. Med tanke på den totala avsaknaden av andra otillåtna preparat en den där insmugglade müslin i väskan gissar jag på det senare. Hursomhelst så har the Port Authority på JFK brutit upp kodlåset på min väska och sökt igenom den. Så nu måste jag skaffa nytt lås. Suck.

Det pinsamaste som har hänt i år var också kopplat till dagens flygresa. OK. jag hade sovit ungefär en timme under natten så jag var REJÄLT trött när jag satt mig på planet klockan 6.25 imorse. Jag somnade innan säkerhetsgenomgången. Vaknade till då och då, bland annat en gång då jag vaknade på min grannes axel. HUR SKÄMMIGT VAR INTE DET? Men alltså, hur är man funtad om man inte rör på sig om någon råkar fälla sitt huvud på ens överarm. Eller det kanske han gjorde. Han kanske viftade hysteriskt men jag sov så djupt att jag inget märkte. Usch jag skäms bara jag tänker på det.

Planet mellanlandade i Phoenix, Arizona. Det var som att komma till en annan planet. Stan var omgiven av ja berg och kullar. Vi flög över villaområden där ALLA hus hade en pool. Antalet hockeyfrillor och andra ännu mer obskyra frisyrer övergick mångdubbelt mängden i en normalpopulation. Det första man ser när man går av planet är skamsna människor som står i kö för att köpa en Cinnabon. Det fanns dagstidningar om golf. De verkade betydligt mer populära än vanliga dagstidningar.

1. Ja mitt vandrarhem hade en sån här NY-trappa. Fy va' fint!
2. Morgonpromenix
3. Här satt jag och mailade lite till min kille.
4. Bloomingdale's
5. Williamsburg. Man ska egentligen inte ta bilder på barn men de här var ju charmiga.
6. Snabbköpet, här hamnade jag i kläm mellan fyra tjocka chassidiska gubbar som inte såg mig.
7. Här åt jag boreka!
8. Här fanns massa judiskt bröd.

Nu kommer de här inläggen lite sent men det var blogg.se som krånglade igår så jag kunde inte uppdatera.

Morgonen började på mitt nya vandrarhem som överlag var jättefint. Rent, snyggt, mysigt, lite dåligt läge jämfört med det förra men vad gör väl det när till och med frukost ingick. Tyvärr pallade jag inte riktigt det faktum att två av mina sju rumskamrater, en tjej som ytterligare förstärkte alla mina fördomar om australiensare (att hyperaktivitet inte är ett sjukdomssymtom downunder utan en nationalsymbol) och en käck kille från Oklahoma, liksom frolicade och skulle vara sådär spontant lattjo när vi skulle sova, när vi skulle vakna, när vi skulle äta frukost och när jag skulle packa min resväska så jag lämnade vandrarhemmet så snart väskan gick igen och jag med hjälp av en vänlig rumskamrat baxat ner all packning nerför tre smala trappor.

Sedan vandrade jag ner längs Lexington Avenue tills jag kom till Bloomingdales där jag strosade runt för att se om jag kunde hitta något stort och billigt så att jag kunde få en sådan där ?Medium Brown Bag? att strutta runt Manhattan med, men tyvärr. En kajalpenna gav inte ens rätt till en ?Small Brown Bag? utan bara en liten svart minipåse från MAC. Sedan tog jag tunnelbanan djupt in i Brooklyn till Borough heigths i Williamsburg. Hem för närmare 250 000 chassider, alltså djupt, djupt religiösa judar. Jag har varit fascinerad av chassiderna ända sedan jag läste OK Amen av Nina Solomin när jag gick i ettan i gymnaiset och trots att jag har sett män med korkskruvslockar många gånger förut så var det en helt annan sak att vara på plats i den verkliga kärnan. Chassidiska kvinnor bär peruk eftersom de inte vill visa sitt hår. De klär sig dessutom i kjol som måste täcka knäna. Det kändes som att ha hamnat sådär 60 år tillbaka i tiden. Fick en hel del blickar för min oortodoxa klädsel. Jeans, kort jacka och stövlar är inte riktigt kosher (förlåt för det otroligt tradiga skämtet). Åt en boreka med spenat som var nästan lika god som Ettis hemlagade. Besöket i Williamsburg var intressant men jag har sällan känt mig mer påträngande ch udda (inte ens i Korea) så efter att ha smygfotat, hängt lite i det lokala snabbköpet och spanat lite chassidiskt mode i skyltfönstren längs huvudgatan tog jag tunnelbanan tillbaks till Manhattan. Jag är ändå väldigt, väldigt glad att jag skippade en tur upp i Empire State Building för en tur till Brooklyn.

1. Kolla , jag bodde så hiiimla nära Graydon Carters arbetsplats
2. Typ det enda roliga jag hittade i Chelsea. Kan bero på att det spöregnade samtidigt.
3. Och sen åkte jag till Greenwich Village. Gick först vilse och hamnade i Noho. Sen kom jag rätt och tänkte att jag skulle följa min guidebok istället för att gå efter eget huvud...
4. Typ det HÄR tyckte min guidebok att jag borde se i Greenwich village. Skoj.
5. Den här gatan var också himla het tyckte guideboken
6. Sen la jag ner hela grejen med guideboken och gick efter eget huvud igen. På Café Angelique åt jag en väldigt smarrig yoghurt and multiberry muffin
7. Café Angelique
8. Sen traskade jag runt i Greenwich village, shoppade mitt paraply på Marc by Marc Jacobs
9. Köpte med mig en cupcake från Magnolia som sedan blev min kvällsmat
10. Sen började det hällregna och jag åkte till MoMA, Museum of Modern Art
11. Åh en gammal favorit, Dansen av Matisse
12. Imorse åt jag min bagelfrulle i Bryant Park
13. Frukost!
14. Ny kofta från Banana Republic, ny plugg från Apotek, härliga gamla dator. (Ja jag har hittat självutlösarfunktionen på min kamera)
15. -Nämen titta vilket otroligt coolt paraply!
- Åhå, tackar tackar. Köpt i Greenwich Village.
- Cooool du är Carro!
16. Blueberry Panncakes som mycket, mycket sen lunch
17. På väg till FN-skrapan, så himla scandinavian.
18. FN
19. Mitt nya hostel. Tyckte att det var en bra idé att flytta runt lite. Kuuul att släpa min resväska i en stad där man inte direkt delar ut St Eriks-priset i handikappsanpassning och om man som jag är världens svagaste människaså var det inte så roligt. Men nåväl, det här hostellet serverar frukost även om läget är sämre och jag delar rum med fler och inte alls lika chummy människor som på förra stället. De sjöng Caroline imorse också.

1. Varje morgon har jag ätit en creme cheese bagel med kaffe från en sån här vagn. Den här stod vid Central Park West.
2. Metropoliation Museum of Art
3. The Met. Mäktigt.
4. Den mest troliga boken min mamma skulle köpa i Metropolitans museeshop.
5. Central Park
6. Jag posar lite utanför Dakota building. Försöker sammanfatta känslorna från den här byggnaden. John Lennon, Yoko Ono och Mia Farrow i Rosemary's baby har bott här. Däremot inte Madonna som blev nobbad av bostadsrättsföreningen.
7. En fin burgare på ett ställe som hette typ Big Joe's Diner
8. Operahuset Metropolitan
9. Hans och Greta-utställning
10. Rockefeller Center. Här skrinnas det för fullt.
11. Här åt jag en frozen yoghurt på nedre planet i Trump tower i Donalds egen glassbar.
12. NBC

1. Promenad över Brooklyn Bridge
2. Nu närmar jag mig Manhattan
3. City Hall. Arbetsplats för en härlig karl, Michael Bloomberg.
4. Ground Zero
5. Någon slags minnesbrandbil
6. BLT-Sandwich som jag åt precis nedanför en gigantisk "We will never forget 9/11"-poster på ett ställe ett stenkast från Ground Zero.
7. Håhååå Wall Street.
8. En stor varm Pretzel. Smarrig!
9. Promenad längs nedre Manhattans hamn...
10. ...medan jag äter min Prezel
11. Staten Island-färjan
12. Ja ni fattar
13. Battery Park (här började jag nynna lite på den där Kristina från Dufvemåla-sången)
14. Organiskt kaffe, organisk honey, granola & yoghurt parfait och oorganisk ELLE.

Åååh, äntligen har jag hittat en fungerande reseadapter. På ett dygnet runt-öppet apotek lyckades jag till slut hitta en adapter som fungerade med min svenska plugg. Alla andra var ju anpassade efter amerikanska sladdar. Nu har jag en allroundadapter som fungerar överallt. Oberoende av plugg och väggkontakt. Fab!

Sitter nu på ett Starbucks på Madison Avenue och uppdaterar allt som behövs. Är på väg till FN-skrapan och sedan ska jag flytta in på mitt nya hostel på Upper East Side. Idag blir det lite mer av en "Ta-det-lugnt-dag" eftersom jag faktiskt lyckats klämma det mesta av den här stadens stora attraktioner nu. Lite sur på mig själv för att jag inte såg till att fixa en biljett till någon av de stora morgonshowerna men jag har stått utanför fönstret och sett lite efterbliven ut (som man ska) på Goodmorning America på ABC. Jag kan ha fått en skymt av Dianne Sawyers ryggtavla och HUR stort är inte det i sådana fall?

Uppdaterar snart med bilder.

Ok, ytterligare en kvall pa vandrarhemmets dator sa jag maste skynda mig. Minns inte riktigt var jag slutade igar men jag hann med lite strosande langs Fifth Avenue, lite shopping pa Banana Republic, hang pa Rockerfeller Center och en ratt tradig middag innan jag kom hem.

Nu har de glada tyska tjejerna som jag bodde med de forsta tva natterna flyttat ut och igar flyttade tre jolly kompisar fran Indiana in istallet ("I know what you are all thinking. Indiana... Maffia.") De ar valdigt rara och roliga hela ganget. De avslutade kvallen med att sjunga Neil Diamonds "Caroline" och borjade morgonen likadant. De sager att det ar mitt fel att de inte kan komma pa nagon annan sang att nynna pa.

Morgonen borjade med en promenad kring Times Square innan jag tog tunnelbanan till Madison Square Garden. Dar var det supertrist sa jag akte vidare till Greenwich Village. En stadsdel som min mamma under hela min barndom har skrytit om att hon minsann en gang i tiden har varit ung och hipp och besokt. Ja inte bara besokt, hon inforskaffade en morgonrock ocksa. Ja ni fattar vilken tokhaftig mamma jag har. OK, nu ar jag val ungefar lika cool eftersom jag har varit dar och kopt mig ett... paraply. Nu var det inte vilket paraply som helst utan ett Marc by Marc Jacobs-paraply. Det ska jag skryta om de kommande 30 aren sa fort nagon pastar att jag ar praktig och tontig. Iiiinte da, nar jag var ung var jag i Greenwich Village och kopte ett paraply. Jag kopte ocksa en cupcake pa Magnolia som ska vara det coolaste och basta cupcake stallet nagonsin.

Darefter tog jag tunnelbanan till Museum of Modern Art och gick runt dar och fotade Matisses Dansen med betyyyydligt battre skarpa an mammas bilder fran nar hon var i New York och fotade samma tavla. Ni ser hur hela den har resan liksom utvecklats till en battle mot mamma.

Ikvall hade jag tankt att promenera bort till FN-hogkvarteret men mina fotter haller pa att do av trotthet sa det far bli en annan gang.

Skriver lite snabbt fran en av datorerna pa mitt hostel. Trodde att jag var superforberedd med min multi-adapter fran Clas Ohlsson som skulle klara all varldens vagguttag och darmed aven kunna forse min dator med lite valbehvolig strom. Jo visst hade adaptern piggar for USA men tror ni att den pallade min svenska datorsladd. NEJ. Det ar nagra vita plastpiggar som forhindrar att man kan trycka i datasladdskontakten i sjalva adapterns svenska uttag. Det fungerar dock att ladda min kamera, vilket behovs eftersom jag tar kort som ja den fejk-asiat som jag ar. Tyvarr kan jag inte overfora nagra bilder forran datorn borjar fungera.

Pa TV har i sallskapsrummet visas just nu ett helklammigt program som serverar enorma moralkakor till sjuaringar. Remember "A winner never cheats and a cheater newer wins". Bara sa ni vet. Helyllebarn nummer ett och tva funderar ocksa pa att man borde skicka alla mobbare till en privatskola dar de serverar "Shrimp coctail". Ja for de har barnen ar sa snalla att de vill att mobbarna inte ska plagas utan liksom vanjas av vid mobbingen genom nagon slags rakfrossa.

Min mamma har varit hiiimla nervos over att jag ska slarva bort min tid har i New York sa for att verkligen gora mamma till lags har jag varit den ultimata NY-turisten/wannabe New Yorkern. Igar borjade min dag med att jag 07:30 grabbade en bagel och kaffe medan jag tog tunnelbanan till Brooklyn. Jag knallade sedan over Brooklyn bridge tillbaks till Manhattan (superfin promenad), spanade in City Hall, tog en capu pa Starbucks samtidigt som jag laste allt om primarvalet i New Hampshire i New York Times. Darefter gick jag till Ground Zero och paid a little tribute, at en BLT-sandwich, gick i bokhandlar, promenerade hela Wall Street, kopte en hot pretzel som jag mumsade pa medan jag promenerade langs nedre Manhattans strand. Tog Staten Island-farjan tur och retur och fotade frihetsgudinnan, vandrade genom Battery Park, tjyvade nagra stiliga pappersservetter pa Ritz hotels toalett, besokte museeshopparna pa bade the Skyskraper museum och Museum of Jewish Heritage. Sedan tog jag tunnelbanan till Grand Central Terminal och strosade lite dar, klackade om mina skor, promenerade lite i omgivningarna, at middag pa en salladsbar, spanade in skridskoakare i Bryant Park, at frozen yoghurt, besokte ett dygnet runt-oppet apotek dar jag inforskaffade en ny harborste och vandrade sedan hem och somnade direkt.

I morse vaknade jag 6:18, tog tunnelbanan till vad jag tankte skulle vara Central Park/96th Street West men rakade hamna pa ett expresstunnelbanetag till Harlem. Hittade till slut ratt tag och kopte mig en bagelfrukost som jag mumsade pa en bank i Central Park. Korsade parken och hamnade pa Upper East Side och Metropolitan Museum. Bestamde mig for att jag nog inte skulle palla att uppleva alla samlingar i vastra hemisfarens storsta museum sa jag fokuserade min energi och mitt intresse pa de amerikanska samlingarna. Vet himla mycket om silversmeder i 1800-talets Philadelphia nu om nagon ar intresserad. (Oj nu har jag bara 2,5 minuter kvar pa min datortid). Sedan korsade jag Central Park igen, stannade till och tog kort utanfor Dakota Building och paid respect till John Lennon (aven om han inte ar min favoritbeatle). Strosade igenom Upper West Side, klamde Lincoln Center, Metropolitan (Operan alltsa)... ok nu hinner jag inte skriva mer. Tar resten imorgon. Kram.

Jag sitter just nu på ett Starbucks ett litet stenkast från Empire State Building. Med tanke på att en majoritet av de som sitter vid borden runtomkring ser himla koreaättade ut så kanske det här inlägget inte är sååå långt bort från Korea. Eller va tusan, det är det väl men hursomhelst. Hela resan har gått bra. Till och med min insmuggling av 100 gram av familjen Igells hemmagjorda müsli gick vägen. Jag ljög alltså och sa att jag inte tog in någon mat i landet men müslin var så smarrig att jag inte bara kunde lämna den hemma.

British Airways är betydligt bättre att flyga långt än kort med. Hade Europas mest jolly steward  mellan London och New York som dessutom hivade fram både kaffe, lunch och afternoon tea utan några anmärkningar. Min "frukost" mellan Stockholm och London däremot. Usch, den var inget vidare. Klämde både "Last king of Scotland" och "Darjeeling Limited" på flyget och hann dessutom konkretisera mina planer för mina 5,5 dagar i New York lite bättre. Så ingen behöver vara orolig över att jag inte utnyttjar min tid i Stora Äpplet effektivt.

Försöker följa min USA-boende vän Shirins råd att inte se nyfrälst ut när jag vandrar runt bland skyskraporna utan gå raskt med en bitter min för att inte signalera "Titta på mig! Jag är turist! Knyck min plånbok!", men alltså det är svåårt. Särskilt dagtid, skyskrapor är ju så härliga.

Här bredvid kan man se min kvällsfika, bestod av en Diet Coke Plus och en smarrig och enligt uppgift nyttig muffin (jo tjena). Pluset innebär att läsken är berikad med vitaminer och mineraler. Är det inte fab?

Nu har tjejen vid bordet bredvid suttit i samtal med sitt kreditkortsbolag i säkert 40 minuter. Hon låter precis sådär som man föreställer sig att sura amerikaner som inte får rätt service låter eller som de låter när de ringer in till radio och klagar på folk som skämtar om kristna. Hon har dragot alla klyschor man kan tänka sig. Nu klämde hon till med ett "Hey, do us both a favour and put me through to your supervisor". USA överträffar sig själv hela tiden.

Nu sitter jag visserligen långt från Seoul men för den som måste få sin fix av sydkoreansk populärkultur så delar jag gärna med mig av en av de radioplågor som har förföljt mig under hösten. Den heter "Tell Me". Det som är intressant tycker jag är att det faktiskt tryckt in en snuskig karl i ett omklädningsrum i videon. Lite väl vågat för att vara Sykorea egentligen. Sydkoreaner verkar lyssna mer på inhemsk musik än svenskar. Låtarna är ofta på koreanska i verserna men refrängen innehåller ofta några klatchiga engelska rader. Gärna om kärlek. Dessutom nöjer sig många inte med att kunna enbart texterna utan lär sig också de exakta movsen till låten.