Jag har fått bostad!
Åh idag är verkligen en bra dag när det gäller Korea-förberedelser. Fick ett mail för några timmar sedan från Internationella kansliet vid Korea University att de har bokat in mig på det här dormet. Förutom det lätt epilepsiframkallande svischandet i den övre bannern på hemsidan så tycker jag att det ser helt prima ut. Kanske till och med bättre än CJ Guesthouse eftersom reglerna inte verkar vara fullt så strikta. Enligt internationella kansliet så ligger det på gångavstånd från campus. Jag kommer att ha ett eget rum (rum-typ C tror jag) med egen TV och kyl. Hur lyxigt är inte det!?! Toalett och dusch delar man med andra men hey sånt går att stå ut med. Jag har åtminstone bostad. Nu känns allt mycket bättre.
Det är alltså jag och Virginia Tech-tjejen som har hamnat på Crimson House än så länge. Funderar på att maila henne, men måste komma i lite bättre exchangestudent-mood först. Om ni har några tips på vad jag ska skriva till Virginia Tech-tjejen så maila mig. Hon inleder gärna sina meningar med "hey guys" och avslutar med ett "yey".
Etti gav mig mycket tips på utbytesstudentfraser igår. Tyvärr har jag glömt de flesta men roliga och fräsiga var de. Etti har varit utbytesstudent två gånger och har massa vänner över hela världen. Hon kan minsann hur mycket som helst om hur man är "outgoing and active".
Ikväll ska jag och Patrick gå ut och äta koreansk mat. Dels för att fira mitt nya boende och dels för att fira att vi varit tillsammans i 4 år. Man kan visserligen tycka att det är lite tradigt att äta koreanskt i Sverige när man ska flytta till Sydkorea om mindre än två veckor, men för en person som aldrig ätit varken kimchi eller bibimbab så känns det lite tryggt att kunna veta på något så när vad det är man äter när man väl kommer fram. Man vill ju inte helt verka som kusinen från landet. Nu skulle jag kunna dra något skämt om att man inte vill sitta där och gnaga på en bit wokad strävhårig tax utan att fatta någonting, men det är faktiskt inte längre helt accepterat att smarra hund i Sydkorea så sådana skämt går bort. Fetbort.
Jag har idag gått ur Barnens bokklubb/läseklubben som jag varit medlem i sedan 1995. Det var lite sorgligt tyckte både jag och läsetanten (så himla typiskt att de sätter en sagotant i kundtjänst så att man verkligen ska få en klump i magen om man skulle vilja klaga på något eller gå ur) men jag kommer inte hinna avbeställa några böcker det närmaste året. Jag har också sagt upp försäkringen på min mobiltelefon.
Min söta mamma frågade för några dagar sedan om det här med kommentarer och kommentera får man jättegärna göra här i min resedagbok men alla andra kan läsa så skriv inget skämmigt! ;-) På tal om min mamma så har hon fört en slags Davids kamp mot Goliat för att säga upp mitt fasta telefonabónnemang hos Telia. Tänk på det. Skippa Telia! Inte ens deras byte av koncernchef (vilket verkligen inte kom en dag för sent) verkar ha fått dem att bli lite mer serviceminded.
Det är alltså jag och Virginia Tech-tjejen som har hamnat på Crimson House än så länge. Funderar på att maila henne, men måste komma i lite bättre exchangestudent-mood först. Om ni har några tips på vad jag ska skriva till Virginia Tech-tjejen så maila mig. Hon inleder gärna sina meningar med "hey guys" och avslutar med ett "yey".
Etti gav mig mycket tips på utbytesstudentfraser igår. Tyvärr har jag glömt de flesta men roliga och fräsiga var de. Etti har varit utbytesstudent två gånger och har massa vänner över hela världen. Hon kan minsann hur mycket som helst om hur man är "outgoing and active".
Ikväll ska jag och Patrick gå ut och äta koreansk mat. Dels för att fira mitt nya boende och dels för att fira att vi varit tillsammans i 4 år. Man kan visserligen tycka att det är lite tradigt att äta koreanskt i Sverige när man ska flytta till Sydkorea om mindre än två veckor, men för en person som aldrig ätit varken kimchi eller bibimbab så känns det lite tryggt att kunna veta på något så när vad det är man äter när man väl kommer fram. Man vill ju inte helt verka som kusinen från landet. Nu skulle jag kunna dra något skämt om att man inte vill sitta där och gnaga på en bit wokad strävhårig tax utan att fatta någonting, men det är faktiskt inte längre helt accepterat att smarra hund i Sydkorea så sådana skämt går bort. Fetbort.
Jag har idag gått ur Barnens bokklubb/läseklubben som jag varit medlem i sedan 1995. Det var lite sorgligt tyckte både jag och läsetanten (så himla typiskt att de sätter en sagotant i kundtjänst så att man verkligen ska få en klump i magen om man skulle vilja klaga på något eller gå ur) men jag kommer inte hinna avbeställa några böcker det närmaste året. Jag har också sagt upp försäkringen på min mobiltelefon.
Min söta mamma frågade för några dagar sedan om det här med kommentarer och kommentera får man jättegärna göra här i min resedagbok men alla andra kan läsa så skriv inget skämmigt! ;-) På tal om min mamma så har hon fört en slags Davids kamp mot Goliat för att säga upp mitt fasta telefonabónnemang hos Telia. Tänk på det. Skippa Telia! Inte ens deras byte av koncernchef (vilket verkligen inte kom en dag för sent) verkar ha fått dem att bli lite mer serviceminded.
17 dagar kvar
Jag har dyrt och heligt lovat mig själv att aldrig skaffa en blogg. Så det här är ingen blogg utan bara ett sätt att visa min mamma, pappa, Anna och Emma och någon till vad jag gör på dagarna (att jag inte tar knark eller skolkar från lektioner). Det var Patricks idé dessutom. Jag kunde visserligen skaffat mig en resedagbok på resedagboken.se men det känns inte riktigt bra. Göran har redan gjort den grejen dessutom. Den som kallar det här för en blogg får stryk.
Igår fick jag ett snällt brev från kvinnan på internationella kansliet att hon letar med ljus och lykta efter bostad till mig. I förrgår fick jag ett mail från en kille som jag inte vill skriva ut namnet på eftersom jag är tämligen säker på att han är en sån där person som googlar sitt eget namn varje morgon. Killen, som kommer från Kanada, är klämmigt utbytesstudentkäck och inleder ofta sina inlägg på facebookgruppens virtuella "wall" med uttryck som "Hey guys" och klämmer inte sällan i med ett "I'm so pumped". Well, den där facebookgruppen för KU-studenter är verkligen till för att alla ska kunna skriva om hur HÄRLIGT och FANTASTISKT det är att vara utbytesstudent.
Nu vet jag en till som inte fått ett rum på universitetets boende utan fått plats "off-campus". Det kanske blir hon och jag som får dela rum någonstans. Jag vet att det här är taskigt men blir man inte lite nervös när det är en amerikansk korean från Virigina Tech?
Igår fick jag ett snällt brev från kvinnan på internationella kansliet att hon letar med ljus och lykta efter bostad till mig. I förrgår fick jag ett mail från en kille som jag inte vill skriva ut namnet på eftersom jag är tämligen säker på att han är en sån där person som googlar sitt eget namn varje morgon. Killen, som kommer från Kanada, är klämmigt utbytesstudentkäck och inleder ofta sina inlägg på facebookgruppens virtuella "wall" med uttryck som "Hey guys" och klämmer inte sällan i med ett "I'm so pumped". Well, den där facebookgruppen för KU-studenter är verkligen till för att alla ska kunna skriva om hur HÄRLIGT och FANTASTISKT det är att vara utbytesstudent.
Nu vet jag en till som inte fått ett rum på universitetets boende utan fått plats "off-campus". Det kanske blir hon och jag som får dela rum någonstans. Jag vet att det här är taskigt men blir man inte lite nervös när det är en amerikansk korean från Virigina Tech?
