Seoul, Korea

Har kommit ännu längre i packningen och flyttstädningen. Ikväll klockan 19:45 lokal tid (11:45 i Sverige) går mitt flyg till Hongkong därifrån åker jag till London och landar på Arlanda imorgon (20 december) klockan 10:45. 23 timmar är en rätt präktig resa men jag hoppas stort på snaskig underhållning i form av kinesiska såpor och amerikanska nöjesprogram.

Min stora oro nu är att jag antagligen har sjuukt mycket övervikt i bagaget. Minimerade verkligen packningen så långt det var möjligt men det skulle ju med rätt många julklappar och sånt så väskan är TUNG. Håll tummarna för att det går bra! Har checkat in online nu bara för att vara den ultimata resenären så att de inte ska mucka.

Ska också försöka vara på flygplatsen i löjligt god tid så att jag hinner väga väskan och försöka skicka överflödigt bagage med post eller nåt. Flygbussen går med 20-40 minuters intervaller står det på skylten. Tack för den informationen. Tänk om man måste vänta i 37 minuter på en iskall busshållsplats. Jag kommer att få krupp. Att vänta på flygplatser är väl inte heller jätteupphetsande. Till skillnad från alla andra människor i hela världen tycker jag inte att Hugh Grants prime minister-karaktär i Love Actually är så mycket att hänga i julgranen och jag tycker därför inte heller att hans sentimentala och totalt osannolika citat om hur han älskar flygplatser för att det är där man möts bla bla är så himla sant och träffande. Flygplatser är väl mest platser där man äter snordyra och ganska oapptitliga inplastade trekantssmörgåsar, ser fransmän shoppa Longchamps-väskor och tyskar som dricker öl för 100 kronor glaset (men hey man får ju en lite plastmugg med nötter till) samt hysteriskt packar om sina väskor.

Jag kommer tillbaka till Korea den 31 januari efter tre veckor i Sverige och drygt tre veckor i USA. Kommer nog sakna Korea rätt mycket, men jag tänker mig att det kommer att gå rätt bra att döva saknaden med lussekatter, naturell yoghurt och julklappsrim.

Ps. Idag är det presidentval i Korea. Det är lite att välja mellan en Douche och en Turd men vi får väl se. Har en hög med dagstidningar som ska plöjas idag för att få lite mer slutlig koll på vem jag skulle lagt min röst på om jag vore koreansk medborgare.

Jaha nu sitter jag här i mitt ganska tomma studentrum på mitt dormitory eftersom jag idag har flyttat in det mesta av mina tillhörigheter i mitt nya boende. Det är en helt egen lägenhet. Visserligen pytteliten, men hey det här är Korea! Att det här är Korea insåg jag också när jag kom dit idag och tände den fruktansvärt deprimerade belysningen som är standard i alla koreanska bostäder. EN taklampa får agera ljuskälla för hela rummet, men ibland är man påhittig! Min splitternya fläkt (jag är första hyresgästen i min lägenhet) har en mycket stämningsfull lampa.

Att skaffa lägenheten var ett rejält äventyr. Jag fick stor hjälp av Yieng, min kinesiska kompis som pratar flytande koreanska, och en vilt främmande man som tyckte att jag behövde hjälp. Han kunde allt om koreanska hyresförhandlingar och jag insåg rätt snabbt att när en koreansk hyresvärd säger "Det är omöjligt" eller "Det går aldrig" så betyder det "nja... kanske" och med lite fjäsk och mycket trugande så kan det bli ett ja. Efter att jag fick nycklarna gick Yieng och jag ut och firade med nudlar och potatispannkaka.

Min avskedspresent från Etti, det finlandssvenska fåret Kloka Klara (tillverkat av Ettis mamma), satt och läste sydkoreanska Harper's Bazaar i veckan. Klara uppskattar de lite längre artiklarna framför den mer snuttifierade, tingeltangel-kändisjournalistiken som har blivit så hiiiiimla vanlig.



10 000-kronors frågan: Kommer jag sakna Helena nästa termin? Svar: Ja. Enormt.
Det är så himla härligt att då och då få prata med någon på sitt modersmål och att få kläcka ur sig frasen: "Så skulle vi ju aaaaaldrig göra i Sverige". Helena är dessutom mästare på att imitera koreansk förvåning. Den kan inte beskrivas, den måste bara upplevas.



Kim- You Hyon är Nguyens buddy och går också under smeknamnet "Cube" vilket är ett konglish smeknamn som betyder "Cute baby" och han är verkligen gruppens lilla bebis. Alla får sådana himla storasyskonkänslor för You. Här sitter han och håller i en DVD som vi fick med bilder från alla KUBA-aktiviteter.



Koreansk presidentvalskampanj. Jag tror inte att det här konceptet skulle funka i Sverige. Å andra sidan vad vet jag om partiombudsmännens "spirit fingers". Svenska valarbetare kanske bara lääängtar efter att få komma ut ur valstugan och kasta sig in i ett fartigt sång- och dansnummer om tillväxt och maxtaxa.

Igår var det avskedsparty för KUBA (Korea University Buddy Assistance). En massa tårdrypande farväl hade spelats in och visades upp på video med bakgrundsmusik som fick ljudläggningen i "Extreme Home Makeover" att verka osentimental och känslokall. Till tonerna av smäktade stråkar fick vi se filmklipp av KU-studenter och deras buddies. Man kan väl kort summera att västerlänningar överlag gråter lite mindre, kallar sin buddys föräldrar lite mer sällan för "my second mum and dad" och tenderar att mer frekvent kläcka ur sig saker som "I'll, like, uhm, always gonna remeber our amaaaaazing club nights" snarare än "I will think of you guys, this day every year for the rest of my life and I hope that you will think of me this day too". Det pinsamma är bara att jag glömt vem som sa det där sista så den 14 december varje år får jag väl försöka visualisera något lite mera abstrakt för att hedra mina fellow-utbytesstudenter.

Igår, fredag, klarade jag av terminens sista prov. Det var i kursen "International Economy" och som kort sagt handlar om internationell handelsteori. På sista lektionen fick vi tipset att läsa seminarieanteckningarna noga. Allt var nämligen inte täckt av kurslitteraturen. Jag förstod precis vad han menade. I anteckningarna fanns en massa extra begrepp och underbegrepp till olika sätt att förhindra import och att hämnas på importrestriktioner. Anteckningarna innehöll också mer fördjupning i hur man räknar ut Terms of Trade samt hur man kan visualisera trade creation och trade diversion. Kort sagt: Klart man läser föreläsningsanteckningarna noga.

Tyvärr har inte jag och professor Kang samma defintion på vad som kan tänkas vara relevant eller vad ett ämne som International Economy kan tänkas fokusera på. Det professorn åsyftade med den nogranna läsningen var alla de exempel som han lite i förbifarten nämnt om Korea. Så provet bestod till nästan hälften av frågor om Koreas biffimport från USA, förändringar i Koreas halvledarindsutri, exakt vilka frihandelshandelsavtal som Korea undertecknat och som dessutom hade trätt i kraft. Det skulle analyseras hur Koreas relation till Australien skulle påverkas av frihandelsavtalet med USA. Hursomhelst, jag är inte den som inte kan höfta lite och tolka lite mera fritt vad professorn kunde tänkas åsyfta eller dekonstruera frågan som Isak Bergdahl skulle säga. Jag får väl godkänt åtminstone. Professor Kang önskade mig dessutom en god jul och intygade att han inte var arg för att jag glömt skicka in en kopia av min Powerpoint till honom.

1. Min gata. 2. Universitetet i vinterskrud 3. Nguyen i förgrunden och koreanskaläraren spexar i bakgrunden 4. Jag och Keri från Hawaii på avskedsmiddag (Åh herregud vad jag börjar få min mammas rekorderliga fotomin) 5. Min koreanskalärare igen, till vänster. 6. Danielle från Philadelphia (eller Philly, som man säger) ska vara kvar även nästa termin. Hon sjunger jättefint och klär sig alltid snyggt och välmatchat. 7. Förberedelser inför slutfotografering i min andra koreanskakurs.

Nu är tre av fyra finals avklarade. På fredag stundar International economics-tenta och på tisdag är det deadline för en hemtenta-aktig finansieringsuppgift. Men annars är jag fri. Proven har hittills gått helt ok. Inte strålande men inget rejält misslyckande heller. Sen väntar några hektiska dagar då jag ska hinna bli klar med de sista julklappsinköpen, hinna packa, flytta, dokumentera ett presidentval, planera det sista inför USA-resan och framförallt säga hejdå till alla härliga människor som bara var här för en termin. Däribland Nguyen som kommit bli en av mina närmaste kompisar här. Han kommer från Kentucky och är som man skulle säga i Frankrike "hyper-sympha"! Direktöversatt, hypersympatisk. Han har hjälpt mig massor när det känns krångligt med ekonomin och jag har förhoppningsvis kunnat bistå lite med koreanskan.
Sorgligt var det också att säga hej då till min härliga koreanskalärare InHae. Förra veckan hade vi avskedsmiddag och hon sa fina ord om alla i klassen. Det var rörande. 

Det är verkligen ett gäng färgstarka herrar som känner sig kallade att axla rollen som Koreas nästa president. Andra från vänster leder opinionsmätningarna.

Mina kära föräldrar har meddelat att de tycker att jag uppdaterar för dåligt och jag bedyrar att jag önskar inget hellre än oceaner av tid att ägna åt den här resedagboken men just nu är det veckan före final exams. Jag lovar att jag aldrig mer ska klaga över pluggtempot under tentaveckorna på juristprogrammet. Där kommer vi till bibblan klockan halv nio på morgonen och går hem klockan nio på kvällen och hinner däremellan klämma in en och annan lunchrast och fikapaus. I Korea finns det sofistikerade metoder för att GÖMMA sig i läsesalarna under natten för att kunna behålla sin läseplats som är värd sin vikt i saffran under de två timmar som städerskorna utrymmer salen. Det finns alltså folk som bokstavligen bor i läsesalen under de här veckorna.

Min finalsvecka drar igång med slutprov i koreanska och finanialmanagement och sedan en liten nätt slutredovisning av min grupps terminsprojekt i M&A-kursen. Allt detta ska klaras av mellan klockan 10.30 och 16.00 på måndag. Sen lugnar det ner sig lite. Sista provet är nästa fredag.

Här händer dock andra grejer trots allt. Som att det snart bara är en vecka till presidentvalet. Valrörelsen här är mycket annorlunda än den jämförelsevis rätt sansade och folkligt klämmiga svenska diton. Folk anklagar varandra för korruption, mutor och aktiemanipulering till höger och vänster. Bara män. De har dessutom lycktas gräva upp de tre mest trötta och gråa koreaner de kunde hitta för att fightas om presidentposten. De konservativa kommer antagligen vinna. Lovar att skriva mer om det här sen.

Jag har också hittat en ny bostad. Den ska det också skrivas om, så håll ut.