Seoul, Korea

Nu börjar vi gå in i sluttampen på terminen och det ser ut som om Jackson Pollock gått lös på min kalender med alla gruppmöten som har flyttats fram och tillbaka, extrainsatta hemuppgifter som markerats i klara kulörer för att inte glömmas bort och där någonstans längst ner i klottret de sedan länge inskrivna muntliga slutredovisningarna som ska brännas av. Har muntlig redovisning i alla kurser förutom min kurs i muntlig koreanska. Nej jag har ingen aning om varför. Och mitt i allt försöker jag hitta ny bostad, säga upp den gamla, planera min USA-resa, fundera ut hur tusan jag ska kunna hitta ett sommarjobb när jag sitter på andra sidan jordklotet från poteniella arbetsgivare. Nej lätt är det inte. Men jag har ändå himla roligt någonstans mitt i allt kaos.

Har förevigat några företeelser som inte har särskilt mycket gemensamt utom möjligen: "Inte som i Sverige".



1. Utsikt från ett nyöppnat italienskt café i fyra våningar i centrala Seoul. Kaffet var OK, lukten var identisk med den på typ Non Solo Bar och alla andra svenska ställen med "Äkta italienska ambitioner" precis som den här jäkla trivsel-bossanovan som de alltid ska envisas att spela på sådana där ställen där folk försöker boosta sin självkänsla genom att rabbla beställningar som verkar fungera mest som "jag är så världsvan"-affirmationer i stil med "Uno doppio y uno cornetto, grazie" (Neej som ni förstår av min urtaskiga italienska tillhör jag inte den klungan). Men utsikten, vänner. Utsikten, gör det värt allt besvär! Finns det vackrare ting än höghus och skyskrapor ? Det här är en mycket känd sådan i Seoul, Jongno Tower.

2. Eftersom Korea ursprungligen är ett icke-kristet land så har de flesta ungefär samma relation till jul som vi till Halloween. Typ: "Det verkar kul, hur gör man?". Utanför ett av de stora turisthotellen har de smällt upp en liten utställning där de uppmärksammar julen och andra helgdagar som inträffar framöver.

3. Till exempel koreanskt nyår.

4. Kinesiskt nyår.

5. Amerikansk jul. Jag vet inte riktigt... Förstår inte riktigt budskapet. "Ni vet amerikaner. Är de inte tomtar så är de soldater?" Kanske en mycket effektiv kritik av den amerikanska närvaron i Korea
 


6. Koreanska barn. Att synas men inte höras är deras främsta konststycke. Eller helst inte synas heller. Ja jag veeeet att barn ska vara barn och att "barn har så mycket klokskap" och att man ska lyssna på barnen för "de ska ju ta över det här klotet en dag". MEN oj va härligt fyra månader utan hysteriska ego-utbrott och trötta curlingföräldrars försök att desperat applicera Super Nanny's "Naughty chair" på olydiga barn. Inget bus. Inga skrik bara lydiga, välkammade finklädda barn som civilserat sitter på sin stol och lydigt dricker ur sin mugg med varm choklad som de har fått för att deras föräldrar har bestämt det och inte för att barnet lagt sig ner på golvet och med alla röstresurser gjort samtliga cafébesökare medvetna om att deras mamma är "Duuuuum duuuuum, duuuum (primalskrikspaus)" och att deras inställning till den varm choklad är "Jag viiiiiiiiill haaaaaa, jag viiiiii(primalskrik)iiiill ha". Bilden tog jag för att jag kan läsa rubriken "Vi ses på KB-bank" OCH för att det här faktiskt är ungefär så välkammade som koreanska barn är. Sen har jag förstått från amerikaner som undervisar koreanska barn i engelska att de kan vara riktigt, riktigt jobbiga och luriga ibland också. Men i offentligheten, där skärper de sig.

7. Vår professor i M&A fyllde år. Visserligen inte just DEN HÄR dagen utan kanske någon eller några dagar senare men folk tyckte att det var självklart att bjussa på tårta och ge bort dyra groomingprodukter från Lancômes herrlinje. Tja varför inte?

8. I veckan invigdes de nya lokalerna för Gender Studies här på Campus. För att verkligen visa att det här med jämställdhet mellan kvinnor och män det är något vi tar på allvar så... tja byggde man en "Global Leader's lounge for women" i anslutning till det nya centret. Här kan "vi tjejer"... ehhh träna aerobics, vila oss (det finns ett rum med 10 sängar) och ja pudra näsan (powder room). Nåväl man kunde plugga där också och stolarna var ergonomiska så trots att jag egentligen inte tror ett smack på separatiska lounger som ett sätt att minska könsförtrycket kommer jag kanske gå dit för att plugga och pudra lite då och då.

Ojojoj, här bara väller det in paket! Eller ok, väller är väl att ta i, MEN paket nummer två anlände idag. Min mor hade skickat sin årliga julfigur. Mamma köper varje år en tokrolig och bedårande söt julfigur som brukar anlända ungefär då jag är mest uppslukad av tentastress. Alltid en mycket välkommen påminnelse om LEF (=livet efter tentan). I år var det en mycket klämmig liten Lucia som tog i lite sådär för mycket. Mamma hade dessutom tvingat en stackars elev till barnarbete genom att inte själv färglägga sitt julkort utan låta stackars Cornelia, åtta år, sitta säkert efter skoltid och arbeta på julkortet till mig. Ja jag säger då det: När ska barn få vara barn!?! Här kommer dessutom en bekännelse till min mammas alla gamla elever. Det är INTE min mamma som för hand färglägger blomsterkransarna på era individuella sommarlovshälsningar som ni får på varje skolavslutning utan det är JAG och MIN BROR. Bara så ni vet.

Idag råkade jag stöta ihop med delegationen från Uppsala universitet som var på besök här på Korea University. Jag fick till och med ta kort med rektorn. Nu har jag alltså lyckats hamna på bild med båda mina rektorer inom loppet av två veckor. När jag fotades med Korea Universtiy's rektor bar jag dock vikingahjälm. Hur förnedrande är inte det?

Efter att ha färdigställt min integrationplan vid ett poteniellt sammangående mellan Microsoft och Yahoo! drog jag till Insadong och shoppade lite. Nu mina snälla anhöriga kan de flesta av er dessutom andas ut. Jag har inhandlat julklappar till er. Det är några kvar på listan men jag smickrar mig själv med att konstatera att jag även i år har lurat julstressen. När andra står där med panik och svett under dunjackan den 22 december så sitter jag och lackar julklappar. Sånt hinner man nämligen när man lever efter devisen. 80% av julklapparna ska vara klara innan Anna-dagen (9 december). Är jag inte äckligt präktig? 

Ps. Tack mamma för paketet och tack moster Ma som skickade med en liten tomte med stor personlighet.

Idag låg ett härligt tjockt kuvert och lurade nere i lobbyn. När jag skulle gå fram och titta lite vem ur den sedvanliga klungan japanska paketmottagre som var den lyckliga så pekade Sebastien på det fluffiga kuvertet och sa "Its for you". Snälla, fina, härliga Etti hade skickat mig bland annat Fazerkarameller, en liten tomte att hålla mitt ulliga finlandssvenska får sällskap, en hederlig svensk julkalender och müsli. Jag var i extas!

Helena hade läst i sydkoreanska Elle att Marks and Spencer hade öppnat i Sydkorea. Det här lät ju too good to be true för en person som bott i London och Dublin (Helena) och en person som skickar M&S-inköpslistor till folk som åker till Brittiska öarna (jag). Det var alltså med stor entusiasm jag började googla det här och hittade en lista på var man kunde hitta brittiska kvalitetsunderkläder och organiska tranbärs- och havrekakor vilket är det som brukar stå på min shoppinglista.

Tio (10) timmar tog vår Marks & Spencer jakt och resultatet var noll (0). Sen var det någon som sa att Marks & Spencer lagt ner sin aktivitet i Korea, men vi ger inte riktigt upp hoppet än. Enligt Elle finns det åtminstone en kvar och den ska vi hitta. En annan gång. Jag överdrev lite med de där tio timmarna, vi hann också med en massa andra grejer under den tiden. Bland annat:

- Lämna tillbaka planscher på Svenska ambassaden och knycka (de var gratis) varsin Sverige/Korea-pin
- Bevista Jeju Mandarin Consumers Festival. Ja en citrusfruktfestival, vad är det för fel med det? Vi kom i lagom tid till ponnyparaden, lämnade varsin önskan på en clementinformad lapp som de hängde upp på Wall of wishes. Min önskan löd "Fred på jorden och bra resultat på mitt Financial managment slutprov". Vi missade dock uppträdanden och workshops.
- Införskaffa ett par mycket snygga vinterstövlar à 73 kronor. Plast ja men kvaliteten verkar motsvara ett par Din Sko-stövlar à 499 kronor.
- Handlat en (1) julklapp. Min moster har varit snäll i år.
- Hitta världens bästa utbud av julkort och kunde konstatera att min kursbok i Internationell ekonomi har helt rätt när de konstaterar att Burenstam Linders teori om att varje land kommer att specialisera sig på och exportera sådana produkter som de har en stor inre marknad för må vara sant för Linders hemland (Sverige) men inte kan förklara varför Korea exporterar så mycket julkort. Det var nästan bara utländska turister runt de där julkortsställen. Jag hade lugnt kunnat shoppa upp min månadsinkomst på julkkort där men eftersom få människor idag uppskattar julkort så tog jag det lugnt. Aldrig mer säger jag, aldrig mer, ska jag skicka julkort. Här har jag så många jular försökt sprida ett glädjebudskap utan några som helst krav på motprestation. Vad är tacken? Att folk blir sjukt obekväma över att de inte skickat något till mig och diverse mail och sms med budskapet "Ah jag skippade julkorten igår" Hint: Vilket du också borde göra din analoga kvarleva. Så jag ska bara sitta och stirra på mina fina julkort och ge dem till mig själv och känna julglädje. Den må vara artificiell men det är tomten också.

International Student Festival förlöpte utan några större incidenter. Tyvärr råkade min och Helenas knäck inte riktigt bli knäck utan mera fudge. Seeeg och rinnig och kladdig som tusan. Men smaken var helt utsökt! Ja naturligtvis gjorde vi kulprovet men på något sätt så stelnade knäcken iallafall inte. Vår snälla koreanska hjälpbreda hade köpt vikingahjälmar och ja, jag ställde upp för Sverige. Tycker nog att jag ligger rätt bra till för serafimerorden efter en hel dag i en crazy hjälm. Jag finns nog i ungefär 500 koreanska fotoalbum dessutom. Alla ville posera med folk som såg lite exotiska ut. Stackars Helena drog det kortaste strået och fick bära en svensk folkdräkt som vi lyckades hyra från en maskeradbutik.



1. Den svenska montern. Här kunde man lyssna på Ack Värmeland du sköna. Lära sig säga "Jag heter Inga och jag är en svensk viking", smaka på tre nyanser av brun mat (pepparkakor, köttbullar och knäck), fotas med vikingahjälm och spana in vår snygga ABBA-banderoll. Våra koreanska hjälpbredor hade på eget initiativ fixat banderoll, skrivit ut bilder på statsvapnet och gjort den snygga "Jag älskar dig" skylten.
2. Svenska ambassaden lånade ut snygga planscher.
3. Helena får agera fotomodell.
4. Jag fotas med barn.
5. Mexikanerna vilar sig efter att ha anordnat piñata-lekar (en kille har satt på sig den trasiga piñatan på huvudet)
6. Vi var granne med Österrike (De bjöd på glögg vilket var gott till Annas pepparkakor).

7. Vår andra granne var Malaysia som bjöd på mycket goda bananknytten. Här trummar Daniel (min medresenär från Uppsala) lite på malaysisk trumma.

8. Danmark fick finländsk hjälp med att dekorera sitt bås. Det kallas doping!

1. Ny mössa
2. I torsdags var vi på någon slags show som var gjord av utländska studenter som studerar koreanska. Jag fattade inte så mycket. Skolan har en snygg lokal för konserter åtminstone.
3. Såhär är det på många koreanska caféer. Man tar en liten tång och en liten bricka och plockar ihop de bakverk man vill äta. Tyvärr plockade jag Seouls torraste muffin.
4. På gatan kan man köpa rostade kastanjer. Jag älskar stadsdelen Jogno men det beror väl mest på mitt höghus-intresse
5. Wiii! Här åkte jag upp i en av Seouls mest kända skyskrapor och tittade ner.



6. Fredagkväll med grabbarna. Nguyen från Kentucky och Fairley från Amsterdam.
7. Ny väska. 75 kronor.
8. De här chokladkexen är populära i Korea och idag är det deras dag. 11/11 anses nämligen påminna om pinnarnas form. Då ska man ge sådana här till sin käraste, men eftersom P befunnit sig på ett flygplan över Atlanten under dagen har jag gett dem till folk som har hjälpt till med ISF-förberedelserna och om någon har kollat konstigt har jag bara gett dem "I'm a foreginer"-blicken. Jag brukade ge alla hjärtansdagkort till alla möjliga utan den minsta baktanke förr i tiden och nu gör jag samma sak med chokladpinnens dag. Det är ju vi som inte får pussas  och hålla någon i handen som behöver en chokladpinne allra mest.
9. Starbucks julsäsong har börjat!
10. Igår (lördag) bjöd världens bästa taiwanesiskor, Yvonne och Jackie på supergod middag . Tyvärr fotade jag innan all mat var framme på bordet.



11. Här, på Café Bohemia, gör de Koreas godaste kaffe. De är till och med mer kaffenördar än Hugos i Uppsala och det där espressostället vid Tegnérlunden i Stockholm.
12. Den första ge blod rädda liv skylten som inte gett mig svimkänsla. Den värsta skylten för blodrädda är Södertappen i Stockholm som har droppande blod i neon. Uuuu.

För några veckor sedan blev samtliga utbytesstudenter kallade till ett obligatoriskt informationsmöte inför International Student Festival (ISF). ISF går ut på att man ska göra en monter om sitt land där man visar upp roliga grejer från landet, bjuder på mat, håller tävlingar, spelar musik eller vad tusan man tycker känns lämpligt. Den bästa montern vinner fin-fina priser. På något sätt råkade jag väl säga att jag tyckte att vi kanske borde fundera på att göra som de uppmanade oss och knåpa ihop en Sverigemonter. Mina tre medsvenskar här på universitetet uppvisade en varierande grav av entusiasm, men en var åtminstone sjukt sugen på priserna så ja well vi bestämde oss för att preliminärt anmäla oss och plötsligt blev liksom det här mitt nya projekt som jag något motvilligt men ändå med viss nationell förtjusning har lagt ner en stor del av min svenska själ och rätt mycket tid i. Det har inneburit att skriva ihop en budget (skolan betalar ungefär 1500 spänn i utgifter), mailande och besök på svenska ambassaden, ihopsättande av bildspel, runtkånkande på informationsmaterial om Sverige runt halva Seoul, receptletande, matshopping och idag även knäcklagande. Stackars Helena som överhuvudtaget inte hade ett ord med i laget då vi slutligen bestämde oss för att ställa upp har varit mycket hjälpsam. Likaså Daniels buddy

som liksom lagt ner hela sin person och lite till i det här. Imorgon går festivalen av stapeln. Jag lovar att berätta hur det gick. Hoppas inte för mycket på vinst dock. Tydligen så vann svenskarna förra året.

Bildtexter: 1. Lyckan var gjord när jag lyckades hitta Annas pepparkakor på Lottes internationella matavdelning. Den enda mat de hade från Sverige. 2. En del av materialet från Svenska ambassaden. 3. Sun Young (min buddy) och Daniels buddy hängde med oss till Homeplus för att köpa ingredienser till Swedish meatballs. 4-5. Helena och jag kokar knäck. Ovala knäckformar var tyvärr det bästa Korea kunde erbjuda. Vi ska dela varje knäck i fyra delar för att så många som möjligt av Korea University's studenter ska få smaka på vårt mycket smarriga julgodis.

Patrick citerade Belle & Sebastian och sa "Tell me all about your day" så då gjorde jag det. Om ni tycker att jag är pinsamt pretto-wannabe som lyssnar på BBC-podcasts för att försöka verka som att jag är en smart person så vill jag förtydliga att jag mest lyssnar för att försöka förbättra min engelska och inte helt falla in i konglish. Jag kommer snart på mig själv att blanda r och l eller att säga p istället för f. Som några killar som jag ska göra en presentation med om Portfolio theories eller som de säger är Portpolio. Många säger inte heller "if" utan "ip". Dessutom gör de inte så stor skillnad mellan P och B. Kul för utbytesstudenten Fabian eller kort och gott Papian.

Nåväl här kommer min dag:
Snoozade till kl 07.06, gick upp, hade fått mail från Patrick, Lovisa och Benjamin, var i ett litet glädjerus, skrev ett ganska långt mail till Lovisa "Glada Hudik" Lagerwall, försökte leta böcker åt Benjamin, duschade, började plugga inför ett utlovat quiz som skulle gå av stapeln på min Financial managmentklass, åt frukost bestående av sharonfrukt, tofu och solroskärnor, pratade lite med australiensiskan, fick min dagliga blick av total avsky från städerskan (Varför hatar hon just mig? Jag är mest ordningsam här), pluggade lite till, gick till campus (nu var klockan ca 09:58), köpte strongly brewed coffee och två stycken juice för att hålla mig vaken under lektionen (jag brukar ofta råka slumra till), lektionen började, inget quiz, fattade totalt teorier om effektiva marknader, fattade absolut inget av squared deviation, förstod till ungefär hälften teorier om arithmetic och geometric mean, behövde bara en juice.

Klockan 12 träffade jag Helena, Daniel och Daniels buddy för att planera Sverigemontern inför måndagens International Festival, åt lunch med dem på Para (tonfiskkimbap och iced americano efter maten totalt 19 svenska kronor), hade 75 minuter koreanska (kort pass), lärde mig att säga "Var snäll och låna mig ditt lexikon" och "Sväng höger vid Starbucks", gick till biblan och pluggade lite financial managment och klockan på koreanska, läste DN och SvD på nätet och lyssnade på Maia Hirasawa på min i-pod, åt kvällsmat (stark bläckfiskröra, en skål groddar och en skål gurksallad totalt 12 svenska kronor).

Gick mot gymmet och köpte mig två fiskvåfflor som jag klämde på vägen dit samtidigt som jag lyssnade på podversionen av Lantz i P1, var på gymmet och körde hårda passet, klar efter ungefär 1 timme och 20 minuter då hade jag dessutom hunnit se hela BBC:s sportsändning och ett koreanskt nyhetsprogram om priset på kinakål medan jag betade av löpbandet. Duschade, lyssnade på podversionen av BBC:s juridikprogram "Law in action" på hemvägen, det handlade om debatten kring giftinjektioner vid dödsstraff, blev mycket illamående och hatade dödsstraffet ännu mer av ren och skär äckelfaktor ("Vi lyckades inte hitta en ven i armen på killen med 64 i IQ som vi skulle avrätta så vi fick Börja Om Från Början och det fungerade inte heller så vi Stack Honom I Nacken. Det är inte säkert att Bedövningen hade satt i men Förlamningsgiftet hade gjort det så han dog en Plågsam Död men var Förlamad samtidigt").

Kom hem, läste mina mail, började kolla på hotell inför Japanresan, snodde ihop ett bildspel om Sverige till Internationella festivalen, mailade mamma för att be om lussekattrecept utan kesella i, slog upp vad jäst heter på koreanska, insåg att vi troligen kommer att få använda jäst som man använder för att göra risbrännvin till lussekatterna om det inte finns vanlig på stormarknaden, skrev den här redogörelsen, nu ska jag borsta tänderna och sedan gå och lägga mig. Imorgon ska jag se någon slags koreansk "play". Har ingen aning om vad det innebär mer än att vi får ledigt från tre timmar-blocket med koreanska. Låter finfint för jag har inte hunnit plugga så mycket.

I lördags åkte jag och Helena till Gangnam. Mitt främsta mål var att hitta ett par vantar. Jag har nämligen försökt köpa ett par i ungefär en månad nu men när jag frågade efter vantar på ett stort varuhus för några veckor sedan, där de sålde mössor och halsdukar i drivor, tittade butikskvinnan på mig som om jag var totalt tokig. Nej det var det inte säsong för vantar ännu. Därefter har jag inväntat vantsäsongen med stor spänning. Vet inte hur många fina och billiga halsdukar och mössor som jag har sett. Det liksom kryllar av superfynd och jag har väl hoppats att snart ska de stora lastbilarna från vantfabrikerna rulla in till stans marknader, varuhus och småbutiker, men icke. Vantarna är sorgligt frånvarande. Var rätt nära på att köpa ett par svarta herrvantar där jag lätt hade kunnat få in båda händerna i en vante och ha rejält med svängrum kvar i ren desperation. Nu lyckades jag dock hitta ett par helt ok och inte så dyra gråa vantar i lördags.

Jag lyckades också hitta två par skor à 71 kronor paret. Jag har nämligen skämts lite för mina mycket fotriktiga och präktiga svarta snörskor från Sverige. I skolan ska man trippa runt med skor som låter. Koreanska tjejer brukar kommentera mina skor med ett "Oh they look very comfortable" vilket bara är ett snyggare sätt att säga: "Men hej du glömde mysdressen och den urtvättade t-shirten, annars vore din outfit komplett, slappo!" så nu har jag investerat i trippskor jag också. Kände mig genast betydligt mera hemma på business school idag. Tripp, tripp!

Medan folk runt om i Sverige laddade upp för kvällens tacomys framför Idol drog Yieng, min kinesiska kompis, med mig på en kinesisk middag. Vi åt två rätter varav den ena var en kryddstark tofugryta och det andra en mildare kycklinggryta med cashewnötter (mycket gott båda två) till det drack vi kinesiskt öl (godare än koreanskt). Kalaset slutade på ca 55 kronor per person vilket väl måste anses heeelt överkomligt. Men, avslöjade Yieng, det var bara för att vi fick den kinesiska menyn. Den skiljer sig från den koreanska inte bara vad gäller skriftspråk utan även priset är ett annat.

Efter middagen gick vi till Starbucks där Yieng visserligen är stammis men det här med att äta sitt cappuccinoskum med sked det var något nytt som jag lyckades introducera.