Företeelser
Nu börjar vi gå in i sluttampen på terminen och det ser ut som om Jackson Pollock gått lös på min kalender med alla gruppmöten som har flyttats fram och tillbaka, extrainsatta hemuppgifter som markerats i klara kulörer för att inte glömmas bort och där någonstans längst ner i klottret de sedan länge inskrivna muntliga slutredovisningarna som ska brännas av. Har muntlig redovisning i alla kurser förutom min kurs i muntlig koreanska. Nej jag har ingen aning om varför. Och mitt i allt försöker jag hitta ny bostad, säga upp den gamla, planera min USA-resa, fundera ut hur tusan jag ska kunna hitta ett sommarjobb när jag sitter på andra sidan jordklotet från poteniella arbetsgivare. Nej lätt är det inte. Men jag har ändå himla roligt någonstans mitt i allt kaos.
Har förevigat några företeelser som inte har särskilt mycket gemensamt utom möjligen: "Inte som i Sverige".
1. Utsikt från ett nyöppnat italienskt café i fyra våningar i centrala Seoul. Kaffet var OK, lukten var identisk med den på typ Non Solo Bar och alla andra svenska ställen med "Äkta italienska ambitioner" precis som den här jäkla trivsel-bossanovan som de alltid ska envisas att spela på sådana där ställen där folk försöker boosta sin självkänsla genom att rabbla beställningar som verkar fungera mest som "jag är så världsvan"-affirmationer i stil med "Uno doppio y uno cornetto, grazie" (Neej som ni förstår av min urtaskiga italienska tillhör jag inte den klungan). Men utsikten, vänner. Utsikten, gör det värt allt besvär! Finns det vackrare ting än höghus och skyskrapor ? Det här är en mycket känd sådan i Seoul, Jongno Tower.
2. Eftersom Korea ursprungligen är ett icke-kristet land så har de flesta ungefär samma relation till jul som vi till Halloween. Typ: "Det verkar kul, hur gör man?". Utanför ett av de stora turisthotellen har de smällt upp en liten utställning där de uppmärksammar julen och andra helgdagar som inträffar framöver.
3. Till exempel koreanskt nyår.
4. Kinesiskt nyår.
5. Amerikansk jul. Jag vet inte riktigt... Förstår inte riktigt budskapet. "Ni vet amerikaner. Är de inte tomtar så är de soldater?" Kanske en mycket effektiv kritik av den amerikanska närvaron i Korea
6. Koreanska barn. Att synas men inte höras är deras främsta konststycke. Eller helst inte synas heller. Ja jag veeeet att barn ska vara barn och att "barn har så mycket klokskap" och att man ska lyssna på barnen för "de ska ju ta över det här klotet en dag". MEN oj va härligt fyra månader utan hysteriska ego-utbrott och trötta curlingföräldrars försök att desperat applicera Super Nanny's "Naughty chair" på olydiga barn. Inget bus. Inga skrik bara lydiga, välkammade finklädda barn som civilserat sitter på sin stol och lydigt dricker ur sin mugg med varm choklad som de har fått för att deras föräldrar har bestämt det och inte för att barnet lagt sig ner på golvet och med alla röstresurser gjort samtliga cafébesökare medvetna om att deras mamma är "Duuuuum duuuuum, duuuum (primalskrikspaus)" och att deras inställning till den varm choklad är "Jag viiiiiiiiill haaaaaa, jag viiiiii(primalskrik)iiiill ha". Bilden tog jag för att jag kan läsa rubriken "Vi ses på KB-bank" OCH för att det här faktiskt är ungefär så välkammade som koreanska barn är. Sen har jag förstått från amerikaner som undervisar koreanska barn i engelska att de kan vara riktigt, riktigt jobbiga och luriga ibland också. Men i offentligheten, där skärper de sig.
7. Vår professor i M&A fyllde år. Visserligen inte just DEN HÄR dagen utan kanske någon eller några dagar senare men folk tyckte att det var självklart att bjussa på tårta och ge bort dyra groomingprodukter från Lancômes herrlinje. Tja varför inte?
8. I veckan invigdes de nya lokalerna för Gender Studies här på Campus. För att verkligen visa att det här med jämställdhet mellan kvinnor och män det är något vi tar på allvar så... tja byggde man en "Global Leader's lounge for women" i anslutning till det nya centret. Här kan "vi tjejer"... ehhh träna aerobics, vila oss (det finns ett rum med 10 sängar) och ja pudra näsan (powder room). Nåväl man kunde plugga där också och stolarna var ergonomiska så trots att jag egentligen inte tror ett smack på separatiska lounger som ett sätt att minska könsförtrycket kommer jag kanske gå dit för att plugga och pudra lite då och då.
Har förevigat några företeelser som inte har särskilt mycket gemensamt utom möjligen: "Inte som i Sverige".
1. Utsikt från ett nyöppnat italienskt café i fyra våningar i centrala Seoul. Kaffet var OK, lukten var identisk med den på typ Non Solo Bar och alla andra svenska ställen med "Äkta italienska ambitioner" precis som den här jäkla trivsel-bossanovan som de alltid ska envisas att spela på sådana där ställen där folk försöker boosta sin självkänsla genom att rabbla beställningar som verkar fungera mest som "jag är så världsvan"-affirmationer i stil med "Uno doppio y uno cornetto, grazie" (Neej som ni förstår av min urtaskiga italienska tillhör jag inte den klungan). Men utsikten, vänner. Utsikten, gör det värt allt besvär! Finns det vackrare ting än höghus och skyskrapor ? Det här är en mycket känd sådan i Seoul, Jongno Tower.
2. Eftersom Korea ursprungligen är ett icke-kristet land så har de flesta ungefär samma relation till jul som vi till Halloween. Typ: "Det verkar kul, hur gör man?". Utanför ett av de stora turisthotellen har de smällt upp en liten utställning där de uppmärksammar julen och andra helgdagar som inträffar framöver.
3. Till exempel koreanskt nyår.
4. Kinesiskt nyår.
5. Amerikansk jul. Jag vet inte riktigt... Förstår inte riktigt budskapet. "Ni vet amerikaner. Är de inte tomtar så är de soldater?" Kanske en mycket effektiv kritik av den amerikanska närvaron i Korea
6. Koreanska barn. Att synas men inte höras är deras främsta konststycke. Eller helst inte synas heller. Ja jag veeeet att barn ska vara barn och att "barn har så mycket klokskap" och att man ska lyssna på barnen för "de ska ju ta över det här klotet en dag". MEN oj va härligt fyra månader utan hysteriska ego-utbrott och trötta curlingföräldrars försök att desperat applicera Super Nanny's "Naughty chair" på olydiga barn. Inget bus. Inga skrik bara lydiga, välkammade finklädda barn som civilserat sitter på sin stol och lydigt dricker ur sin mugg med varm choklad som de har fått för att deras föräldrar har bestämt det och inte för att barnet lagt sig ner på golvet och med alla röstresurser gjort samtliga cafébesökare medvetna om att deras mamma är "Duuuuum duuuuum, duuuum (primalskrikspaus)" och att deras inställning till den varm choklad är "Jag viiiiiiiiill haaaaaa, jag viiiiii(primalskrik)iiiill ha". Bilden tog jag för att jag kan läsa rubriken "Vi ses på KB-bank" OCH för att det här faktiskt är ungefär så välkammade som koreanska barn är. Sen har jag förstått från amerikaner som undervisar koreanska barn i engelska att de kan vara riktigt, riktigt jobbiga och luriga ibland också. Men i offentligheten, där skärper de sig.
7. Vår professor i M&A fyllde år. Visserligen inte just DEN HÄR dagen utan kanske någon eller några dagar senare men folk tyckte att det var självklart att bjussa på tårta och ge bort dyra groomingprodukter från Lancômes herrlinje. Tja varför inte?
8. I veckan invigdes de nya lokalerna för Gender Studies här på Campus. För att verkligen visa att det här med jämställdhet mellan kvinnor och män det är något vi tar på allvar så... tja byggde man en "Global Leader's lounge for women" i anslutning till det nya centret. Här kan "vi tjejer"... ehhh träna aerobics, vila oss (det finns ett rum med 10 sängar) och ja pudra näsan (powder room). Nåväl man kunde plugga där också och stolarna var ergonomiska så trots att jag egentligen inte tror ett smack på separatiska lounger som ett sätt att minska könsförtrycket kommer jag kanske gå dit för att plugga och pudra lite då och då.
Kommentarer
Postat av: mamma
Blev lite impad över ditt konstkunnande.
kram
din mamma
Trackback
