Seoul, Korea

Redan på min andra dag i Korea. På universitetets egen "Viktigt att veta om Korea"-workshop varnades vi för dem, de koreanska gubbarna. Koreanska män under 30 är det raraste som finns. De är artiga och snälla. Mellan 30-50 är de mest stressade, men fortfarande helt ok. Sen fyller de 50 och hamnar i något slags kollektivt surande. Det här gäller förstås långt ifrån alla koreanska män, men jag tror att andelen griniga gubbar som kräver att folk ska sätta dem först och gärna spottar på gatan är högre än i andra länder. När de är med andra gubbar blir de dock förbytta, de skojar och klappar på varandra och är liksom sammansvurna i sin klubb. Det här är två gubbar på en bänk i en park som verkar lyssna i varandras mobiltelefoner. Rart.

Igår vinkade jag av mamma och pappa vid flygbussen. De har varit i Korea och Japan i sammanlagt nästan två veckor. Här är lite pics tagna med min kamera.
1. Mamma fotar utanför City Hall
2. Botanisk mobbing är något man gärna sysslar med i min familj.
- Gå och ställ dig bredvid tallen så att jag kan ta kort på dig.
-Tall? Var ska jag stå? Jag ser ingen tall. Jahaaaaa du menar pinjen. Jag ställer mig bredvid pinjen.
(Barrträd som barrträd tycker jag)
3. Pinje
4. Mamma shoppar papper
5. Museum över Koreakriget
6. Mamma fotar pappa
7. Pappa bredvid ett koreanskt krigsfartyg (troligtvis inte använt i Koreakriget)
8. Mamma och pappa vid krigsfartyget som är byggt med stor inspiration av en sköldpadda
9. Jag och en riktig M.A.S.H-hellikopter.

Mamma och pappa tog med sig finfina grejer hemifrån: nyutkomna svenska böcker och tidningar, knäckebröd och MÜSLI! Så himla härligt.

Jag uppdaterar snart med bilder. Bilden till höger kommer från finax.se

För er som inte har tillbringat 3,5 timme lärarledd lektionstid åt att plugga koreanska väderord den här veckan kan jag upplysa att ovanstående rubrik är min hemmagjorda transkribering av "Hur är vädret? Vädret är fint! På våren är det varmt" vilket är en korrekt beskrivning av Seoul just nu. Idag var det 20 grader. Det ska dock bli ordentligt kallare och fulare väder redan imorgon, men alltså, stan har potenial. För en månad sedan var det kallt ända in i märgen. Kom inte och gnäll på fin svensk kyla om ni inte känt den oundvikliga, torra, hårda koreanska vintervinden piska er i ansiktet. Hurr!

Jag satt därför utomhus och pluggade samtidigt som skolans trumorkester övade och en kristen skolgrupp spelade kristen rock. Det var universitetsföreningarnas dag idag. Det är då alltifrån "Christ is King" till "Korea University Rifle Organization" ställer upp bord, bjuder på kakor och försöker värva medlemmar. Jag höll på att bli värvad av reseklubben och fick en ny kristen kompis. Jag tror att hon ville komma till Sverige och missionera. De kristna är craaaazy i mig, de kan se på 100 meter att jag fortfarande är en baddare på låtar som "Fiskarna i bibeln" och "Halle, halleeee, halleluja".

Dessutom lyckades jag charma båda de två japanska killarna i min koreanskgrupp. De ser alltid ut att vilja dööö när de måste samarbeta med mig. De vill alltid hänga med Justin från USA men kanske var det hans "McCain 2008"-hoodie som fick dem att börja leta efter nya vänner. Jag har smygpluggat deras namn och det verkade de lite impade av.

Jag läser bara en kurs på Business School den här terminen, Organizational Behaviour. Professorn är mycket sympatisk och progressiv och verkar rätt opåverkad av en liten klick av mina manliga klasskamraters idoga fjäskande. Han inledde första lektionen med att prata om första intryck och frågade klassen vad vi hade för första intryck av honom. Det fanns ingen hejd i de kreativa försöken att plocka pluspoäng. Jag tror att sådant fungerar bättre på ett språk som koreanska än på ja, halvtaskig engelska.

- When I first saw you, I thought: That is who I want to be. You seemed so... good

- Good?

- Like, euhm, I can't say very well in English but, euhm, (8 sekunders generat fniss), successful.

 

Efter ytterligare tre personers insmickrande omdöme frågade läraren om det inte fanns några negativa omdömen.

- You seem so masculine, but your voice is so kind.

- I am afraid that I will not be able to impress you.

- Blablabla, mer smör, blabla

 

Den första hemläxan var att göra ett anvisat amerikanskt personlighetstest på internet. Kanske hade jag de här killarna omedvetet i mina tankar när jag besvarade frågorna för mitt resultat blev hursomhelst att jag är konventionell, tråkig, kritisk mot andra, otrevlig, hård, välorganiserad, varken vänlig eller introvert, pålitlig, lugn. Jag har få och smala intressen och jag är inte särskilt kreativ. Det här resultatet skulle sedan mailas in till min lärare.

    Vad skulle jag göra? Jag kan ju inte ljuga i testet och säga att jag äääälskar grupparbeten, äventyrliga fritidsaktiviteter och att jag tycker att det är enklare att uttrycka mig i musik än i ord. Jag är svensk, jag kan inte ge mig själv en femma i betyg när det kommer till att "entusmiasmera andra" eller att ha "sofistikerade kulturella preferenser" vilket är ett måste om man ska få resultatet "Du är social, vänlig och kreativ".

    Å andra sidan, vad ska han tro om mig? Tänk om han gör en anteckning i klasslistan så att han undviker att ställa frågor till mig. Jag skulle åtminstone inte vilja prata med mig om den där beskrivningen stämmer. Jag framstår som en mellanchef på en fabrik i DDR. Vladimir Putin framstår som en sprudlande personlighet jämte mig.

Jag är SÅ bortgjord. Idag skulle jag gå på första föreläsningen i "Introduction to Massmedia". Jag entrade en fullsatt sal med typ 60 koreanska förstaårsstudenter. Det var tydligen en obligatorisk kurs för dem som läser journalistik på KU. Jaja, kör på det tänkte jag.

Sen kommer läraren in. Och börjar prata. Koreanska. Då alla runtomkring mig skrattade hjärtligt då och då kan jag dra slutsatsen att han bland annat drog lite jokes då och då. Själv började jag fundera på när han skulle byta språk eftersom detta skulle vara en engelskspråkig kurs. Så jag frågade tjejen bredvid och hon svarade "Jo alltså den är bilingual". Vårt viskande fick läraren att stanna till och stirra och fråga vad vi pratade om och kanske också inse att jag inte såg så himla koreansk ut. "Hon pratar inte koreanska" kunde jag höra att tjejen sa. Då drog läraren på mycket dålig engelska informationen om kursens två-språkiga utformning som handlade om att vissa föreläsningar skulle vara på engelska, andra på koreanska och sedan la han till ett härligt joke på koreanska så att hela klassen exklusive jag typ vek sig av skratt. Schysst.
- Well I better go then, sa ja och rafsade lite snabbt ihop mina grejer och vandrade ut (förbannade mig själv för att jag satt mig så hiiimla lång fram så att jag var tvungen att pasera hela klassen).

Sen gick jag surt ut och ställde mig för att ta på jackan utanför klassrummet då en tjej kommer förbi och viskar "Your dress, your dress" och då har naturligtvis klänningsjävelen liksom hakat upp sig mot koftan så jag har liksom lite snyggt flashat en liten del av min bakdel vid mitt uttåg. Kul. Nu kommer jag tro att alla jag möter får en bild av min uppkasade klänning på näthinnan. Så sjukt skämmigt.

Idag såg jag för första gången en enorm packe av marsnumret av "The Granite Tower", Korea University's engelskspråkiga månadsmagasin, ligga och gotta sig på campus. Jag snodde diskret till mig ett exemplar (de är gratis) och sprang iväg för att bläddra fram till artikeln till vilken jag är intervjuad:

1. Reportern har kanske efter sin inledande fadäs då hon i flera mail kallade mig "Caloline" beslutat att inte på något sätt nämna det faktum att jag har ett efternamn. Nåväl, bättre än att då blandar in hela mellannamnet och allt men när den andra personen de intervjuar (en koreansk kille som varit utbytesstudent i Uppsala) presenteras med för- och efternamn, major och det år han började på KU känns det lite. Ja vad ska man säga, barnsligt att vara "Caroline".

2. Trots att reportern drog med sig en urduktig fotograf valde de istället att skippa alla bilder de hade tagit och istället välja bilden där jag har på mig en VIKINGAHJÄLM. Kul. De bad om "funny pics" att "kanske använda i ett litet collage" och jag gav dem det. Dum som jag är.

3. Jag framstår som en hyperpräktig tjej som gillar hiking (vilket jag i och för sig sa att jag gjorde en gång i ett HELT annat sammanhang. Någon menade att det räknas som osant intygande, men va tusan jag gillar att gå och kan väl stå ut med att marken är lite kuperad. Jag har sovit i tält åtminstone 10 nätter i mitt liv sammanlagt. Det är väl att hajka?)

4. Anledningen till att jag verkar gilla hiking är att reportern har missuppfattat att jag sa att jag varit på field trip med KUBA (alltså hela buddyorganisationen på Korea University). Då frågade hon vart vi åkte och jag svarade lite svävande "någonstans i bergen" eftersom jag helt ärligt mest kom till anvisad uppsamlingsplats, satt mig i bussen tillsammans med en massa andra utbytesstudenter och sen åkte en timme tills vi slutligen kom till en traditionell resort i bergen där vi mest frös och drack öl. Såhär beskrivs det i artikeln:
"Caroline and Sun Young meet to have dinner together (sant) and even vent on a field trip to the mountains during summer vacations (fel, fel fel)".

5. Killen får prata om Valborgsfirandet i Uppsala vilket jag verkligen la ut texten om medan jag får säga att det är tråkigt om någon känner sig utanför när alla andra dricker.

6. Det verkar som om jag ofta går och lägger mig och sover i the female student center. Vilket aldrig har hänt.

Soorry för min sega uppdatering. Jag kan inte ens skylla på att jag varit så himla upptagen. Det har mest berott på att jag har kommit ifrån min forna foto-form. När Patrick (som har en bättre kamera) är med brukar jag lämna min Canon Ixus hemma och sen tjoa "Kodak moment" alternativt lite slött säga "Här kan man fota" och så gör han det. Men nu har Patrick åkt tillbaka till Europa så nu måste jag skärpa mig. Jag vet att det är en dödssynd att börja en mening med "Men" fast jag satsradade åtminstone inte den här meningen som en parantes i den föregående.

Igår började skolan igen. Jag har lovat mig själv att inte ta så många kurser den här terminen, men naturligtvis skrev jag upp mig på fler än jag tänkte ta för att kunna droppa de tråkigaste. Tyvärr är jag ett nördigt lärarbarn som "lär för livet" och tycker att "kunskap är lätt att bära" så jag blir alltid så skärrad av att tvingas säga nej till att lära mig mer, oavsett om det handlar om gruppdynamiken på Amaon.com, sydkoreansk familjepolitik, engelsk skriftlig affärskonversation eller kunna tillräcklig koreanska för att köpa ett paket alvedon på ett apotek. Efter första dagen har jag insett att "advanced english writing" has to go. Inte nog med att min kanadensiske lärare med ett helsvenskt namn utbrast fåniga "Wuhoooo!":n efter varje gång han presenterat en tradig uppgift. Jag var den enda icke-koreanen och den enda som inte skrattade hjärtligt åt hans små skämt.

Nu är jag dock i valet och kvalet om jag ens ska gå på seminariet i "Introduction to massmedia" risken är att jag helt enkelt inte kommer att kunna hoppa av den kursen när jag väl fått reda på vad den gå ut på och då sitter jag där återigen med en alldeles för stor pluggbörda och ett käckt "Kunskap är lätt att bära"-flin.

Igår gick jag till Samsung Digital Library som finns på campus. Det går ut på att Samsung har byggt oss ett fyra våningar högt bibliotek där man kan smita in och gratis låna en DVD-film (de har många) och boka sig en sittplats vid en platttv och DVD-spelare och sitta där och titta på film. Tyvärr lyckades jag boka en plats i TV-sektionen istället där de hade en miljon kanaler på koreanska men en (1) på engelska, den amerikanska militären i Koreas egen kanal. Så där satt jag igår eftermiddag och tittade på Oprah som då och då avbröts av en amerikansk variant av anslagstavlan med snusförnuftiga budskap om att man inte skulle slå sin fru och helst inte slänga militära hemligheter och uniformer i sina sopor samt lite mer hardcore-budskap om att man inte skulle tjalla om man blev krigsfånge. Ibland kom det också reklam för lokala företag. Det var sämre kvalitet på reklamsnuttarna än de som visas på TV4 Sydost (se bild).