Seoul, Korea

Jag läser bara en kurs på Business School den här terminen, Organizational Behaviour. Professorn är mycket sympatisk och progressiv och verkar rätt opåverkad av en liten klick av mina manliga klasskamraters idoga fjäskande. Han inledde första lektionen med att prata om första intryck och frågade klassen vad vi hade för första intryck av honom. Det fanns ingen hejd i de kreativa försöken att plocka pluspoäng. Jag tror att sådant fungerar bättre på ett språk som koreanska än på ja, halvtaskig engelska.

- When I first saw you, I thought: That is who I want to be. You seemed so... good

- Good?

- Like, euhm, I can't say very well in English but, euhm, (8 sekunders generat fniss), successful.

Efter ytterligare tre personers insmickrande omdöme frågade läraren om det inte fanns några negativa omdömen.

- You seem so masculine, but your voice is so kind.

- I am afraid that I will not be able to impress you.

- Blablabla, mer smör, blabla

Den första hemläxan var att göra ett anvisat amerikanskt personlighetstest på internet. Kanske hade jag de här killarna omedvetet i mina tankar när jag besvarade frågorna för mitt resultat blev hursomhelst att jag är konventionell, tråkig, kritisk mot andra, otrevlig, hård, välorganiserad, varken vänlig eller introvert, pålitlig, lugn. Jag har få och smala intressen och jag är inte särskilt kreativ. Det här resultatet skulle sedan mailas in till min lärare.

    Vad skulle jag göra? Jag kan ju inte ljuga i testet och säga att jag äääälskar grupparbeten, äventyrliga fritidsaktiviteter och att jag tycker att det är enklare att uttrycka mig i musik än i ord. Jag är svensk, jag kan inte ge mig själv en femma i betyg när det kommer till att "entusmiasmera andra" eller att ha "sofistikerade kulturella preferenser" vilket är ett måste om man ska få resultatet "Du är social, vänlig och kreativ".

    Å andra sidan, vad ska han tro om mig? Tänk om han gör en anteckning i klasslistan så att han undviker att ställa frågor till mig. Jag skulle åtminstone inte vilja prata med mig om den där beskrivningen stämmer. Jag framstår som en mellanchef på en fabrik i DDR. Vladimir Putin framstår som en sprudlande personlighet jämte mig.