Seoul, Korea

Sojoy är kanske något av det bästa Korea kan erbjuda. Sojoy är alltså en nutritionbar och som så mycket annat i det här landet är den tillverkad på sojabönor. Jag har smakat tre av fyra tillgängliga smaker och det är helt klart choklad/apelsin som har fått min gom att vattnas och hela min själ att jubla till litegrann vid anblicken av en 900 wons Sojoy (ca 7 kronor). Vissa affärer tar 1000 won för Sojoyn och i nödfall så langar jag upp de där sista 73 örena, men det svider ju. Jag saknar totalt bantningssyfte i mitt Sojoy-ätande. Däremot känns det ju bra att Sojoyn är dels mättande och dels smarrig som en god kaka.

; ; ; ; ;


Nudelbattle: Jin Ramen (mild) v. Homeplus



Vissa dagar spenderas för mycket pengar på skrivmateriel, ansiktsmasker, cappuccino, koreansk öl och torkad fisk (ja det är gott och äts som snacks här). Sådana dagar brukar jag äta nudlar för att stilla mitt samvete över att jag har haft lite för stora spenderbyxor i förhållande till min hushållsbudget. Jag har provat på två olika fabrikat av storpack med nudlar. Först ut var Jin Ramen (Mild) som namnet antyder har den också en lite mer kryddstark syrra. Jag brukar dock äta en sked yoghurt för att det inte ska brinna för mycket i munnen efteråt redan med Mild så Hot kommer jag nog aldrig våga mig på. Nudlar här är STARKA, inte som i Sverige där de bara smakar salt och något torkat. Alla koreanska nudlar har ett system med separat påse med torkade grönsaker och kanske något torkat kött som man häller först i vattnet, sedan ska nudlarna i och sen avslutar man med kryddpåsen. Jin Ramen känns betydligt mer genuin än sin motståndare som kommer från ett företag som ägs av brittiska Tesco. Det ger ju helt klart lite lägre poäng om en grå, brittisk butikskedja står bakom nudlarna. Inte så Asien. Dessutom inbillar jag mig att Jin ramen är godare.

Jin ramen ; ; ; +
Homeplus ; ;


Café Iguacu Clássico

 

Efter den stora besvikelsen med Maxim var mitt behov av frystorkat kaffe större än någonsin. Efter att gått och kollat på burken några gånger tog jag en dag mod till mig och köpte importerat brasilianskt kaffe på Lotte department store. Det var lite dyrare men framförallt mycket godare än Maxim. Det ska väl sägas att det här är vanligt jäkla frystorkat kaffe. Det är ingen smaksensation som uppstår varje gång min tunga smeks av en kopp nyblandat Iguacu-kaffe. Men det duger. Jag är aldrig kaffelös. Som tur är har jag dessutom hittat bra kaffeställen runt omkring här så nu är saker mycket lättare än första veckan då det var kaffeinhåll 5 % som gällde när man köpte kaffe. Nåväl Iguacu skulle få ett semikolon i jämförelse med det där colombianska specialmalda kaffet som Patrick köpte åt mig eller mot det riktigt goda Kenyakaffet som Shirin lyckades köpa en (1) gång på kaffestället Hugos i Uppsala. Sen kom det aldrig tillbaks mer och var vi fast med Igaya mountain eller vad det heter. Nåväl "We're not in Uppsala anymore", därför får Iguacu fyra semikolonn. Det ska tilläggas att det fruktansvärda frystorkade kaffet min mamma köper på Ö&B inte ens i Sydkorea skulle tilldelas högre poäng än möjligen 1,5 ;

; ; ; ;