Koreanska halvfabrikat del I
Näst efter människor som på allvar säger "Barn har så mycket klokskap" hamnar "Jag försöker att inte äta så mycket halvfabrikat" på min lista av "Dumma saker folk säger för att verka som bra människor". Det ligger i sakens natur att barn inte är lika smarta som vuxna. Barn är barn liksom. När jag och min bror var små brukade vi på allvar sitta och kolla i leksakskataloger och varje gång vi hittade en leksak som vi hade sprang vi till mamma och visade och sa "Kolla en sån har vi". Såna totalt meningslösa saker gör barn. Inte så mycket "klokskap" i det. De där böckerna med kloka citat från barn är skrivna av vuxna och "Kids say the darndest things" har manus. Barn har inte mycket klokskap. Dessutom är klokskap ett himla fult ord.
Nåväl till mitt andra hat-citat, det om att folk inte äter halvfabrikat. Jag får liust att säga: Nähä, så du maler förstås ditt eget mjöl och röker din egen skinka? Näe, jag trodde inte det. Folk som säger att de undviker halvfabrikat menar nog oftast den lilla andelen av alla halvfabrikat som är lite tacky. Typ köttbullar på burk eller spraygrädde. Nåväl, jag tycker att halvfabrikat och för den delen helfabrikat är härliga grejer och tänkte därför dela med mig av båda delar. Här kommer första delen i en lista av saker jag har smarrat här i Sydkorea so far:
Maxim Original
Maxim är namnet på pulverkaffe. Glad i hågen investerade jag i ett storpack med pulverkaffe för att äntligen ha lite kaffe lätt tillgängligt när kaffedjävuln hälsar på och man inte kan annat än att svepa en kopp. Eller svepa och svepa. Jag njuter minsann mitt kaffe. Gärna länge. Gärna med mjölk. Däremot inte med mjölkpulverersättning. Vad jag såg först sedan jag kommit hem från affären med mitt förhållandevis (koreanska mått) dyra kaffe ser jag att paktet meddelar Coffee 14,2 %. Resten var bara sött mjölskum. Kaffet (det lilla som fanns) var inte heller någon höjdare. Maxim original får ett semikolon av fem möjliga.
;
No-rong-si
Jag är lite osäker på namnet eftersom titeln inte finns på engelska men med mina nyvunna skills i att läsa koreanska har jag klurat ut att det är vad som står. Den enda engelska text som finns på paketet lyder "Well-being" så ni förstår att det här är nyttiga grejer. Inuti finns 8 stycken portionsförpackade små kex som verkar bestå av ris, frön och nötter. Lite hårdtuggade för dem som har svaga tänder men inte pjåkiga alls faktiskt. Jag tycker inte att man ska snåla med poängen när det dessutom ger lite well-being att käka de här kexen. Tre semikolon.
; ; ;
Kom-un-kong
Även här är namnet en direkttranskribering av mig så jag ber om ursäkt om det är fel. Det här är alltså sojamjölk. Ordet för mjölk är för övrigt O-yo vilket man kan se under titeln där man skulle kunna tro att det står en enbent gubbe och håller en två bent gubbe i handen. Sojamjölk är sötare och beigare än vanlig mjölk men faktiskt inte tokig alls. Den koreanska sojamjölken är nog billigare än den svenska men i övrigt inga större skillnader. Folk dricker sojamjölk i mycket högre utsträckning här än hemma där väl mest veganer och laktosintoleranta är målgruppen. Här är det inte ovanligt att se folk på gatan eller på lunchen gå med ett sugrör nedstucket i ett litet paket sojamjölk.
; ; ; ;
Nåväl till mitt andra hat-citat, det om att folk inte äter halvfabrikat. Jag får liust att säga: Nähä, så du maler förstås ditt eget mjöl och röker din egen skinka? Näe, jag trodde inte det. Folk som säger att de undviker halvfabrikat menar nog oftast den lilla andelen av alla halvfabrikat som är lite tacky. Typ köttbullar på burk eller spraygrädde. Nåväl, jag tycker att halvfabrikat och för den delen helfabrikat är härliga grejer och tänkte därför dela med mig av båda delar. Här kommer första delen i en lista av saker jag har smarrat här i Sydkorea so far:
Maxim Original
Maxim är namnet på pulverkaffe. Glad i hågen investerade jag i ett storpack med pulverkaffe för att äntligen ha lite kaffe lätt tillgängligt när kaffedjävuln hälsar på och man inte kan annat än att svepa en kopp. Eller svepa och svepa. Jag njuter minsann mitt kaffe. Gärna länge. Gärna med mjölk. Däremot inte med mjölkpulverersättning. Vad jag såg först sedan jag kommit hem från affären med mitt förhållandevis (koreanska mått) dyra kaffe ser jag att paktet meddelar Coffee 14,2 %. Resten var bara sött mjölskum. Kaffet (det lilla som fanns) var inte heller någon höjdare. Maxim original får ett semikolon av fem möjliga. ;
No-rong-si
Jag är lite osäker på namnet eftersom titeln inte finns på engelska men med mina nyvunna skills i att läsa koreanska har jag klurat ut att det är vad som står. Den enda engelska text som finns på paketet lyder "Well-being" så ni förstår att det här är nyttiga grejer. Inuti finns 8 stycken portionsförpackade små kex som verkar bestå av ris, frön och nötter. Lite hårdtuggade för dem som har svaga tänder men inte pjåkiga alls faktiskt. Jag tycker inte att man ska snåla med poängen när det dessutom ger lite well-being att käka de här kexen. Tre semikolon.
; ; ;
Kom-un-kong
Även här är namnet en direkttranskribering av mig så jag ber om ursäkt om det är fel. Det här är alltså sojamjölk. Ordet för mjölk är för övrigt O-yo vilket man kan se under titeln där man skulle kunna tro att det står en enbent gubbe och håller en två bent gubbe i handen. Sojamjölk är sötare och beigare än vanlig mjölk men faktiskt inte tokig alls. Den koreanska sojamjölken är nog billigare än den svenska men i övrigt inga större skillnader. Folk dricker sojamjölk i mycket högre utsträckning här än hemma där väl mest veganer och laktosintoleranta är målgruppen. Här är det inte ovanligt att se folk på gatan eller på lunchen gå med ett sugrör nedstucket i ett litet paket sojamjölk.; ; ; ;
Kommentarer
Trackback
