Seoul, Korea

... som Da Buzz skulle säga. Jag vet att jag har varit superdålig på att uppdatera de senaste dagarna men det beror på att hela Crimson house har gått tillbaks till stenåldern för ett par dagar. Inget internet. Jag misstänkte först att det var gänget som var här och laserade altanen utanför huset som hade råkat bona lite för mycket så att sladden gick av men nu verkar problemet löst (och altanen ser fin ut).


Idag har jag och grabbarna varit på lunch. Planen var att jag och Sebastians KU-buddy och en till koreansk kille skulle gå och lurra efter vår Financial managment, men på vägen träffade vi fyra killar till. Så det var jag och grabbsen. Det är roligt med koreanska killar. De beter sig som 11-åriga svenska tjejer. De sitter i grupp och fnissar. De tycker att det är lite skämmigt att prata engelska så de pratar koreanska och skojputtar på varandra och sen skickar de liksom fram den modigaste killen att översätta. "Caroline, vilken av oss tror du är äldst". Smart som jag var svarade jag att jag inte hade en aning. Jag trodde att jag var äldre än åtminstone hälften men det visade sig att ingen var yngre än 25. "Caroline, Caroline, han vill att du ska lära honom svära på svenska" "Oh no, I don't say. I was joke. Joking". Sen fick jag lite ginseng i present och de tyckte att det här måste vi göra om. Jag har inte varit med om så mycket fniss sen jag praoade på lågstadiet.