Seoul, Korea

Det svenska kynnet är bra att ha här. Mitt umgänge består av helt fantastiskt trevliga människor som jag kommit att tycka väldigt bra om men det ska sägas. Det är ett gäng av fullfjädrade drama queens.

En amerikan som den första veckan var den största renlevnadsmänniska har börjat dricka för allt blir så suddigt och lätt då. En har olyckligt kärat ner sig en person som är upptagen. En har fyra personer på G samtidigt, personerna är so far lyckligt ovetande om varandra. En annan tror att alla koreanska tjejer egentligen inte gör något annat än att anstränga sig superhårt för att inte flyga på honom i vansinnig attraktion. En buddy är förtjust i min buddy.

 

Det är nog bara jag och Helena som mitt i allt sitter och ser sådär svenskt oförstående ut. Mitt enda känsloutbrott hittills var när jag skällde ut en österrikisk kille som enträget hävdade att Alfred Nobel var schweizare. Jag sa att det var den värsta förolämpningen man någonsin kunde säga till en svensk och började jämföra med riktigt grova etikettsbrott och överträdelser som man kan begå i andra länder. Ok, det kanske var lite av en lögn men jag blev så himla provocerad.