Seoul, Korea

Ett av mina flitigaste resesällskap är min mamma. Jag har ganska få konstiga resevanor skulle jag tro. Jag sitter till exempel inte och lär främmande människor hejarramsor för Västerås bandylag på flyget (har vi dock haft en glad herre i stolen framför oss på planet till Barcelona som gjorde). Däremot är jag ruskigt glad i att undersöka varje lands utbud av hygienartiklar på första bästa supermarket eller icke-statligt ägda apotek man strosar förbi. Vilket har fått min mamma att ett otal gånger tvingats hänga vid plåsterhyllan medan jag rusar runt och handlar hygienprodukter som om kriget var i antågande. Inte för att jag är en snuskig människa som har ett trängande behov av näsdukar, tamponger eller våtservetter utan bara för att jag tycker att det säger mycket om ett land.

Något annat som säger mycket om ett land är dess mejeriprodukter. Ja nu får ni skylla er själva att ni har berättat för mig att ni "läser varje inlägg" för just det här inlägget kommer jag att hålla oförberedda quiz på när jag kommer hem för alla som har bekänt sig som läsare av min resedagbok. En monolog som min mor har fått höra ett antal gånger när vi sitter och mumsar vår "continental breakfast" någonstans i en europeisk storstad är den där jag utvecklar mina teorier om vad olika länder anser vara kvalitet när det kommer till mjölk. I Sverige så är det bara svensk mjölk som duger. Så närproducerad och ekologisk som möjligt. Helst ska man känna kon inte bara till namn och utseende utan även kunna lite om dess hobbies och filmpreferenser innan man dricker dess mjölk. I Ryssland bryr man sig inte så mycket så länge mejeriprodukterna smakar som de ska. I USA verkar det vara sådär bonnromantik à la musikalen Oklahoma som gäller och kring medelhavet har Alperna en särskild kvalitetsstämpel. Allt som har en tacky logga direkt hämtad från ett hörn i filmaffischen till Sound of Music inger en känsla av kvalitet. Man ska få känslan av att den här mjölken är är det ingen "mañana, mañana-ko" ifrån den nordspanska landsbygden som har pressat fram utan mjölken kommer från en sån där käck och onaturligt ren schweizisk ko. I Storbritannien känns det ändå som att det är rätt jämnt skägg mellan frankofili Yoplait och La vache qui rit (skrattande kon) känns självskrivna i den brittiska mejeridisken och total anonymitet vilket säkert kommer från att ingen britt vill tänka på kor eftersom de får en sån där inbillad Creutzfeldt-Jacobs-smärta i pannloben vid tanken på nötkreatur.

I Sydkorea finns det ett land som andas mejerikvalitet framför alla andra. Ett enda land som kan få en nation av jordbruksnationalister som älskar tullar och inhemsk produktion att släppa alla principer och bli internationalister. Ett land som liksom med sitt namn stämplar. Kvalitet. Friskhet. Hygien. Fräschet och det är DANMARK.

Alltså landet vars jordbruksindustri som svenska konsumentjournalister kan sälja tusentals lösnummer på genom att göra något skandalreportage från en kycklingfarm på Norra Jylland. Landet där man bara "De är dejligt me goo mjölk. Men ni får icke kontrollere mine kossor". Landet som i Sverige är betraktad som i bästa fall charmigt, i värsta fall bakåtsträvande, nationalistiskt och med, som sagt, inte så framstående livsmedelskontroll.
Tänk alla de där gångerna när man känt sig så himla härligt "medveten" medelklass när man betalat 4 kronor extra per kilo för köttfärsen för att "hålla de svenska landskapen öppna" istället för att köpa danskt. Hur mycket är det värt när sydkoreanerna producerar högst sydkoreansk mjölk och yoghurt men väljer i sin strävan att verka fräscha och hälsosamma att döpa mejeriprodukterna till Denmark. Det största mejeriföretaget heter rätt och slätt Denmark milk och det var de som gjorde den osötade yoghurten som jag skrev om i inlägget tidigare och som syns på bilden intill (blå förpackning).
Gå gärna in på deras rätt anskrämliga hemsida och spana in utbudet och håll i minnet att det här är Sydkoreas Arla. Dessutom har det ett smör som heter Lurpak. Hur kul är inte det?

Det andra land som borgar för mejerikvalitet i Sydkorea är Bulgarien. Det finns massa olika drickyoghurtar med namnet Bulgaria.

-------------------------------------
OK, här kommer en liten update. Det visade sig att det finns en snyggare hemsida. När man läste lite på den visade sig att det företag som låg bakom Denmark milk är... tattaraaaam: Arla foods! Arla! Visst för att ni numera är danskt samägda men herregud. Hur svårt kan det vara att introducera lite tetrapack med glada grekiska gamlingar och nyttig och osötad yoghurt för ett rimligt pris på den sydkoreanska marknaden? Det måste ju dessutom vara så att det var de här mejeriprodukterna som människor i arabvärlden bojkottade under Muhammedkrisen. Eller kanske var det bara ett sammanträffande. Kanske var Arlas vikande försäljningssiffror i Mellanöstern ett utslag av trötthet på kiwiyoghurt och sötad mjölk. "Ge oss Mild naturell Lättyoghurt" var det egentliga budskapet. Jag håller med. Bananmjölk. Nej tack!

Bilden kommer från http://www.denmarkmilk.net/