Seoul, Korea

Klockan är 21:25 lokal tid och jag har kommit hem från både dagens citytour i Seoul och lite strosande i hoodsen på egen hand. Eller strosande och strosande. När det är 30 grader varmt och himla fuktigt handlar det mest om att gå in i så många butiker som möjligt för att få lite svalka.

Dagens citytour började 08:40 med samling på campus. Därefter trycktes vi utbytesstudenter och våra KU-buddys in i ett par kitchiga bussar som körde till National museum of Korea. Det var fint där även om jag mest gick runt och snörvlade. Jag har tydligen åkt på den lilla öron-näsa-hals-åkomma som nästan alla utlänningar som kommer till Korea drabbas av. Är man inte van vid luftföroreningar och fuktig luft så får man någon slags allergisk reaktion om man har tur och någon slags öroninflammation om man har otur. Jag tryckte i mig en receptfri allergitablett som jag hamstrat ifrån Apoteket innan jag åkte. Det fungerade lite grann tror jag. I Korea är det tydligen big no no att snyta sig offentligt. Koreaner snyter således inte ut sina luftföroreningar utan drar hellre upp dem och låter dem ligga och götta sig i bihålorna. Jag har därför gått runt och gömt mig bakom diverse buddhafigurer och 600-tals vaser för att lite diskret snyta mig.

Sen åkte vi och åt klassisk koreansk mat och det var starkt men gott. Man har stora och mellanstora tallrikar i mitten av bordet med olika koreanska rätter och så plockar man vad man vill ha till sin lilla tallrik. Inget för den med bacillskräck när alla sitter där med sina pinnar och hämtar kimchi, bulgogi, bibimguksu och min nya favo som jag tror är bindaetteok (mungbönspannkaka). Man hämtar liksom mer konstant under själva måltiden. För att bespara alla min lilla Seoulsnuva tog jag all min mat med en sked som jag inte använde till något annat.

Vi handlade lite souvenirer och istället för att köpa tacky sidengrejer och annat tjafs har jag kastat mig över allt som är gulligt. Vilket är en närmast omöjlig uppgift eftersom allt är gulligt här. Jag börjar lite grann förstå alla de här emo-ungarna som läser manga och vill åka till Japan för att samla på små björnar och andra gosedjur som man kan ha hängande i sin mobil till exempel. Jag har köpt söta näsdukar och någon slags ultimata minttabletter. Innehåller både kalcium och vitamin C. Hello Kitty var på utsidan. Jag köpte lite annat smått och gott som jag kanske kan fota och lägga upp senare.

Sen var vi på en klämmig och svängig musikal/dansuppvisning som hette Nanta. Tydligen jättepopulär både i Korea och på Broadway. Det handlade om några trummande kockar. De var riktigt, riktigt duktiga.

Nu börjar folket här visa sina fotoskills. Första dagarna tittade alla väldigt skumt på mig när jag fotade allt jag såg och jag kände mig som den där svenska stereotypen av maniskt fotande japaner när jag gick runt där och fotade? ja bland annat japaner. Men NU, nu plockas minsann kamerorna fram. Har insett att japanerna inte tycker att koreanska skyltar är lika exotiskt som jag tycker. Däremot gillar de att fota det mest exotiska de hittar här, dvs mig. De poserar gärna runt mig. De är dessutom små och smala så jag ser ut som Big Foot på deras foton men jag bjuder på det. Hade min gråa klänning som jag fått av Etti idag och samtliga japaner i min grupp sa att den var söt. Om japaner tycker att en klänning är söt, ja då är den söt. En tjej drog slutsatsen att jag är en tjej som gillar music and art.

Soo Ryun berättade idag att anledningen till att vår hiss är numrerad 1, 2, 3, F, 5 beror på att nummer fyra är dödens nummer eller liknande. Vad som däremot är lite skojigt är att de struntat i att numrera rummen med F istället för 4. Vilket innebär att om man bor på våning F (vilket jag gör) så är man ändå inte helt safe från otur och död. Jag skulle kunna kalla mitt rum för dödselvan (411). En österrikare drog ett skämt i hissen idag som jag fattade först en halvtimme senare (då hade jag gått av hissen och sagt hejdå till österrikaren) - Imagine living in room 413. Han menade antagligen att det är dubbel otur. Vem bor där om inte stackars Soo Ryun (Virginia Tech). Det kanske är därför hennes internet krånglar?

Appropå tysktalande och skämt så har jag blivit lite mobbad av ett gäng tyska studenter som tycker att Uppsala låter ungefär som ett ord som betyder ?Hoppsan!?. Ungefär:

- Uppsala, jag tappade nycklarna i brunnen!