Passtrul, hangul och ett litet gosedjur
Den här dagen har varit lite strulig minst sagt. Idag skulle jag egentligen gått med mitt gäng till immigration office och registrerat mig och skaffat ett visum som gör att man får åka in och ut ur Korea hur mycket man vill. Men igår när jag skulle plocka fram alla grejer som jag skulle ha med mig så insåg jag att jag aldrig fick tillbaks mitt pass när jag tecknade mobilabonnemang. Så idag åkte jag tillbaks med ett litet brev som jag fått en tjej på internationella kansliet att skriva till affären på Technomart där jag lämnade ifrån mig passet. Som utlänning i Korea måste de ta massa kopior på ens pass när man skaffar kontantkortsabonnemang (ja det är någon konstig hybrid här). Jag kommer ihåg att jag tänkte "Jag måste verkligen se till att han lämnar tillbaks passet". Men sen blev allt så stressigt när vi skulle gå så jag glömde fråga eller rättare sagt killen i affären glömde ge tillbaks det. Jag har drömt massa mardrömmar om att de har slängt mitt pass och att jag måste gå till svenska ambassaden och söka ett nytt och fixa en kopia på mitt utfärdade visum från koreanska ambassaden i Stockholm. Hursomhelst, jag åkte hela 40 minutersvägen dit idag. Men tro det eller ej, det var någon konstig "holliday" så hela Technomart var stängt. Jäklar, nu måste jag åka dit imorgon IGEN. 
För att fördriva tiden och göra något nyttigt med den här dagen så har jag försökt lära mig det koreanska alfabetet (hangul). Jag har hört ganska varierande beskrivningar kring hur lätt det är att lära sig alltifrån en timme till 4 månader. Jag har lagt ner ungefär en timme och kan bedöma att jag har ungefär hälften kvar. Det var faktiskt inte alls särskilt knepigt utan ganska logiskt. Nu har jag blivit barnsligt förtjust i att försöka läsa allt jag kan jag lyckades läsa stationsskyltarna på både Sindang och Anam-stationerna.
Hursomhelst efter att ha insett att jag inte kommit längre på passfronten och att min "Tänk-om-passet-är-borta-klumpen" i magen fortfarande är kvar gick jag vidare. Jag var minst sagt nedslagen och gick och surade på ett stort varuhus (som var öppet). Plötsligt stötte jag på ett gosedjur som gjorde mig lite glad och sen kändes dagen lite bättre. Ikväll ska det nog bli att lägga sig tidigare. Ny passjakt imorgon igen.
För att fördriva tiden och göra något nyttigt med den här dagen så har jag försökt lära mig det koreanska alfabetet (hangul). Jag har hört ganska varierande beskrivningar kring hur lätt det är att lära sig alltifrån en timme till 4 månader. Jag har lagt ner ungefär en timme och kan bedöma att jag har ungefär hälften kvar. Det var faktiskt inte alls särskilt knepigt utan ganska logiskt. Nu har jag blivit barnsligt förtjust i att försöka läsa allt jag kan jag lyckades läsa stationsskyltarna på både Sindang och Anam-stationerna.
Hursomhelst efter att ha insett att jag inte kommit längre på passfronten och att min "Tänk-om-passet-är-borta-klumpen" i magen fortfarande är kvar gick jag vidare. Jag var minst sagt nedslagen och gick och surade på ett stort varuhus (som var öppet). Plötsligt stötte jag på ett gosedjur som gjorde mig lite glad och sen kändes dagen lite bättre. Ikväll ska det nog bli att lägga sig tidigare. Ny passjakt imorgon igen.
Kommentarer
Trackback
