Seoul, Korea

Passet är åter i min vård. Min buddy Sun Young ringde till Technomart i morse och fick reda på att det var både öppet och att passet fanns i säkert förvar. Killen bakom disken nickade igenkännande på typ 50 meters avstånd och langade fram passet i lagom tid till att jag var framme vid disken. Jag klämde ur mig ett Kamsa hamnida och han nickade lite glatt tillbaks.

Nåväl, när jag ändå var på Technomart för en gångs skull utan någon stress så gick jag och strosade lite. Åkte ner ett våningsplan och fann heaven. Demonstrationsmontrar för asiatiska massagefåtöljer och det var INGEN där. Fatta hur min kropp mådde i en sådan där fåtölj efter dagar av stående tunnelbaneåkande, stadspromenader med tung väska och allmän trötthet. Jag mådde som en liten prins. De där fåtöljerna är inte som de fjantiga som vi har i Sverige som ger lite mer eller mindre hårt surr i nacken. De här fåtöljerna levde och mina stela leder fick sig en liten belöning för sin tredje Technomarttur. När jag blir rik ska jag köpa en sådan. Helt klart.

Sen var jag runt lite i centrala Seoul och letade efter en liten koreansk kofta att skyla mina axlar med på utbytesstudentfesten på fredag men insåg att jag nog har en rygg som en medleysimmare jämfört med koreanskorna. Det är mycket one size fits all här i Korea. Tyvärr passar den storleken sällan mig.

När jag kom tillbaka till universitetsområdet stötte jag på delar av mitt gäng. Soo Ryun, Sebastian, en kille från Missouri som jag glömt namnet på samt Philip. Vi gick och åt traditionell koreansk middag där man lagar maten på en platta på bordet. Man sitter på golvet. Dagens stora lärdom blir därför: Om du inte har sockar på dig när du ska äta middag sittande på golvet, så ha åtminstone inte avskaft nagellack på tånaglarna och tre skavsårsplåster på varje fot. Jag satt och försökte effektivt gömma mina fula fötter under hela middagen.