Seoul, Korea

Igår kväll bestämde jag med ett stort gäng killar att vi idag, gemensamt, skulle åka till det koreanska migrationsverket och registrera oss. Något som varje KU-student måste göra. Inte jag, utan kanske en av amerikanerna, föreslår 10.00 vid universitetets stora ingång. Sedan blev det Sojucoctails och koreansk öl och jag funderade nog på hur smart det var att tacka ja till att sjunga karaoke till klockan 02.30 igår men nog klev jag upp och traskade till stället på utsatt tid. Vilka är inte där? Jo killarna som gick först igår. Vilka är där? Jo Philip som var en av dem som var kvar sist och sjöng karaoke och sedan en kille som jag glömt namnet på, en korean-amerikan från Missouri. Jag tänkte kanske uppehålla mig lite kring den här killen för han liksom framkallar sidor hos mig själv som jag inte gillar. Innan jag åkte till Korea brukade jag ändå ganska envist försvara amerikaners livsstil. Jag propagerade starkt för att den svenska bilden av amerikaner var endimensionell och anekdotisk. Problemet med den här killen är bara att han bekräftar alla fördomar om lata amerikaner samtidigt som han är väldigt sympatisk och självreflexiv. Den här killen är inte korkad. Han är tvärtom väldigt medveten om att han är himla lat och kanske tar en portion för mycket när det bjuds på middag. Det är ändå så att jag önskar att han liksom vore antingen eller. Lat och självgod eller Pigg och självreflexiv. Nu får ju liksom både de som säger att amerikaner är tjocka och åker bil överallt och jag som menar att det finns massa amerikaner som visst har förmågan att se sig själva utifrån och vet saker om världen rätt. Hursomhelst vaknade en inre Dr Phil när jag åkte tunnelbana i en halv evighet med den här killen. Från hans mun kommer sävliga citat som: Jag kan inte sluta äta fast jag är mätt, jag kan äta tre skålar vitt ris, så gör man inte i Frankrike. Eller vad sägs om: Jag går ner två kilo i veckan (märk väl att killen använder kilo-systemet och inte pound) om jag bara äter koreanskt och ingen pommes frites. Eller min personliga favorit Jag går ungefär 50 meter om dagen annars åker jag bil överallt.

Det liksom bara kokar inombords och jag har lust att säga: Men du vet ju redan vad som är problemet, du vet redan hur du ska åtgärda det, sätt igång!

Men jag är finkänslig och väluppfostrad så jag bara nickar lite och säger Oj då, ja det låter inte hälsosamt. Fast när han haft utläggningen om att han planerar att gå ner 17 kg när han är här och att han inte känner sig hungrig och två minuter senare börjar planera sin lunch som måste innehålla två kanske tre hamburgare och pommes till då säger jag Oj, det låter inte så koreanskt. Killen rycker på sina axlar, hans liksom oformliga kropp och ovårdade moppemustasch gungar lite när han långsamt gnäggar I know, its just who I am. Hööö, hööö. Han ser ut som Barbaskön.

Oj det blev en lång utläggning och då har jag ändå så himla mycket mer att berätta om den här killen. Nåväl registreringen. Vi hade fått höra att vi åtminstone skulle förbereda oss på en tre timmar lång väntan. En grupp som var där i tisdags hade haft tur som bara fick vänta i 45 minuter. Så vi kommer dit och tar våra kölappar och börjar fylla i blanketterna och plötsligt när jag kommit till ungefär halva blanketten så är det mitt nummer. Jag klarar av mitt ärende på 2 minuter blankt och sedan är det bara att vänta på ni vet vem som tar lite längre tid på sig att klara av sitt ärende. Under tiden råkar jag ut för en stor pinsamhet när jag lite snabbt slinker in på den superfräscha toaletten och börjar tvätta händerna och plötsligt inser att det står en vattenkastande man och glor lite besvärat på mig. Det är inte bra att gå in på en toalett och tänka Nej men kolla vilka fräscha pissoarer utan att tänka följdtanken Jag har gått fel.

Mitt svenska medborgarskap sparade mig dessutom 50 000 won idag. Tydligen kostar inte multiple-entry-visa för svenskar någonting på grund av ett bilateralt handelsavtal. Min Sverigekärlek har aldrig varit så stor och intensiv som här. (Shirin skulle vara så stolt) Naturligtvis kommer Barbaskön och lägger smolk i min lilla svenska glädjebägare när han långsamt hasplar ur sig att amerikaner automatiskt får ett mutiple-entry-visa.