Mer bibimbab...

image14Igår åt vi bibimbab och kimchi igen. Det var väldigt gott även om jag är så himla vek när det gäller riktigt stark mat. Jag satt där lite fåordig och kämpade mot "alldeles-för-stark-mat-gråten". Alltså när ögonen ofrivilligt tåras av att det liksom brinner i munnen. Jag vet att man inte ska dricka vatten om man äter starkt för det gör bara saken värre (ungefär som att slicka sig runt munnen när läpparna är nariga). Om någon har ett tips på vad som fungerar bra för att vänja sig vid stark mat är det bara att höra av sig. Och nej. Jag tänker inte dricka mjölk till maten, då sitter jag hellre med tårfyllda ögon och ser lite svår ut.

Mail från min buddy

Igår fick jag mail från min buddy, Sun Young. Hon verkar väldigt trevlig och sympatisk på alla sätt och hon har dessutom pluggat i Uppsala det senaste läsåret. Jag tror att hon kommer att vara väldigt trevlig att ha att göra med och hon ska komma och möta mig på flygplatsen när jag kommer. Jag har dessutom bett henne att kolla så att jag kan flytta in direkt när jag kommer på tisdag.

Hursomhelst, i internationellan sammanhang kallar hon sig Mia. Det är tydligen väldigt vanligt att koreaner väljer ett engelskt namn att använda i internationella sammanhang och det kan man väl förstå till viss del men varför väljer man Mia? Finns det någon västerlänning under 40 som heter Mia? Jag ser min mammas gamla pluggkompis Mia framför mig. Hon som lyckades med konststycket att genom en föräldraförening köra ut prästen i Dädesjö från skolavslutningen. Prästen var av den, hrm, intressanta åsikten att den här nymodigheten från 50-talet att kvinnfolk skulle kunna axla en prästmantel och ge själavård var lite väl radikal och bibeln säger ju att kvinnor ska tiga i församlingen och blabla... Jag förstår verkligen Mia att hon ville bli av med prästen och dessutom hade hon en supersöt dotter från Kina och la mini-toblerone på kudden (med papper kvar) för sina gäster. Jag förstår däremot inte Sun Young som valde Mia som sitt "western name". Jag tycker att Sun Young är ett jättevackert namn så jag ska nog propsa på att kalla henne det.

Om en vecka...

...befinner jag mig över Ryssland och kollar på kantonesiska såpor från Hong kong (textade på kinesiska). Min resfeber gör sig påmind.

Har fått ett nytt mail från "I'm so pumped"-killen. Jag hade ansträngt mig för att låta klämmig men korrekt i mitt mail men han verkade inte riktigt lika belåten när han inte längre kunde vara lite uppfostrande och "Stackars dig som inte har någon bostad, men det har jag, yay". Nähä du kanadicken, när jag bor på det coola stället får du bo på studenthemmet som inte låter män och kvinnor dela hiss! Muahaha! Hämnden är ljuv. 

Koreanska

image13Koreanska eller Hangul som språket heter verkar himla svårt. Inte främst själva orden och det mycket speciella alfabetet utan framförallt uttalet som hela tiden låter som man är passivt aggressiv och har en penna mellan tänderna. För att råda bot på min totala okunskap vad gäller det koreanska språket köpte jag den här ljudboken via Itunes. Tanken är att man ska lära sig koreanska på flyget. Hehehe. Det skulle vara Mel Gibsons rollkaraktär i filmen Signs som möjligen skulle kunna lära sig lite konversationskoreanska så fort. Det är nämligen svårt, svårt, svårt.











Det finns även andra sätt att lära sig. På Youtube finns flera filmer:



 

2 veckor kvar...

När jag precis insåg att det bara är två veckor kvar tills jag åker började resfebern göra sig lite påmind. Huuu.
Kort statusuppdatering: På bostadsfronten intet nytt. Funderar på att maila internationella kansliet och kolla hur det går men eftersom deras senaste mail hade ett, visserligen väldigt koreanskt artigt, budskap som ungefär löd: "Don't mail us. We'll mail you" så vill jag ju inte börja komma och störa dem när de säkert sitter och sliter sitt hår efter att hitta någonstans för mig att bo.

Jag har inte heller fått reda på vem min KUBA (Korea University Buddy Assitance) är. En KU-buddy är en inhemsk student som ska hjälpa en till rätta och vara rar mot en när man kommer till Seoul. När man skulle ansöka var man tvungen att definera sig som antingen "Outgoing and active" eller "Calm and quiet" eller egentligen stod det "Calm and quite" men som den stora språkbegåvning jag är insåg jag nog att de nog inte menade att man var "lugn och ganska" eller "lugn och alldeles" eller "lugn och helt och hållet". Eller tänk om det var så att man skulle fylla i fortsättningen? "I am calm and quite..." Då skulle jag fyllt i "I am calm and quite choppy" så skulle de få mycket att göra för att hitta någon som matchade.

Men jag gjorde inte det utan jag fyllde i "Outgoing and active" eftersom jag misstänker att det värsta man kan få göra som "outgoing and active" är att få hänga med till en sydkoreansk motsvarighet till Harry's och kolla på amerikansk fotboll medan en "Calm and quiet"-person säkert får följa med på workshops i origami och är det något jag inte är bra på är det att vika papperstranor.

Annars händer det inte så mycket i Korea-väg just nu. Jag åker på kongress på onsdag och kommer hem på söndag och under den tiden så kommer jag nog inte skriva så mycket.


Facts and figures

image2
Jag åker till Sydkorea den 20 augusti från Arlanda med British Airways (hu!) till London. Där byter jag till Cathay Pacific (Ettis rekomendation och när det kommer till långresor då är det Etti man ska fråga) och åker till Hongkong och därifrån till Seoul. Jag ska vara framme kring klockan 20 lokal tid vilket torde vara sådär kring 13-tiden här i Sverige den 21 augusti.

Jag ska plugga vid Korea University. Ett privat universitet som är ett av Sydkoreas tre prestigeuniversitet. De ska enligt uppgift vara innehavare av landets bästa Law School. Vi får verkligen hoppas att det stämmer. Ingen lärare verkar vara kvinna. Fräscht!


Nyare inlägg
RSS 2.0