Seoul, Korea

För att ingen ska komma på tanken att utelämna sitt efternamn eller något annat käckt så ber universitetet att man i sin första ansökan till Korea University skriver sitt "full name". Jag översatte det lite snabbt i huvudet och tänkte"Aha, fullständigt namn" så jag pillade naturligtvis dit mitt mellannamn också. Det skulle jag aldrig ha gjort. Från och med nu går jag under förnamnet Michaela Caroline i alla universitetets dokument. En koreans fullständiga namn består av tre staveler. Thats it. Mitt namn består av fem om man inte räknar med mitt käcka mellannamn då har mitt namn 9 stavelser. Att skriva ett koreanskt namn kräver ungefär två cm utrymme beräknat på en genomsnittlig handstil. Att skriva mitt för-, mellan- och efternamn kräver fem gånger så mycket yta. Alla formulär här i Korea är dock utformade som han hette något i stil med Lee Byung-Il.

Tro mig, jag tycker att Michaela är ett trashigt namn med töntig stavning och jag har verkligen försökt få universitetet att stryka Michaela. Jag har förklarat att ingen kallar mig Michaela-Caroline, men gjort är gjort. Första dagen när alla gick runt med sina korta asiatiska namn stod jag där med den tilldelade namnskylten from hell. Koreanerna kisade sig igenom hela namnet och jag försökte hålla tummen för och säga "You can call me Caroline" men de ville ju vara artiga. Till slut sa jag artigt men bestämt.
- Jaa, jag vet att Michaela står framför Caroline men jag HETER bara Caroline i förnamn, Michaela är mitt mellannamn. (Den koreanska killen såg orolig ut)
- Who's fault? (Han såg helt klart redo ut att skälla ut närmaste undersåte).
- My parents

Ha! Där fick ni, mamma och pappa!